vrf gör hjärnan så mot sig sj 🙁

Går som i perioder för mig.. verkar aldrig bli av med det 🙁 Asläskigt 

Tycker att det läskigaste med sömnparalys är att jag aldrig märkt att jag somnat eller vaknat upp, före-efter sömnparalysen. Som att allt hänt på riktigt  

Den lyckas alltid krypa upp över mina fötter och ta sig upp mot mitt ansikte. Ju mer jag kämpar emot ju hårdhäntare blir den och den ger av ett starkt och obehagligt läte.  Och man ligger där och försöker pressa bort "den/det" och precis när man får bort "den/det" så skriker den så in i helvete... så springer jag alltid och tänder alla lampor och .. fan hatar att det finns inget mellan sömnparalysen och vaket tillstånd för min del, känns så vidrigt.

Läskigaste var då jag var rätt liten och ensam hemma när jag såg på film i vardagsrummet. Hörde hur någon sprang uppe på vinden och blev asrädd, tände alla lampor men vågade inte gå ut i hallen för att tända där med. Satt och stirra på glasdörren i evigheter.. tills den helt plötsligt stod där i mörkret och tittade på mig. 

blablablablabla orkade inte skriva allt 

Men jag lyckades, enda gången tror jag, ta mig loss (och inte vakna upp Oo) och sprang mot glasdörren som leder in till hallen.. då den tog tag i mina ben och drog mig under bordet. Precis då kom farsan hem och lampan tändes i hallen. Jag skrek och skrek, till slut hörde pappa mig och när han kom in i vardagsrummet så låg jag där under bordet o ba skrek typ .. märkte inte av att jag vaknade upp heller, allt kändes så verkligt och.. "klart"(?).

Fick sömnparalyser när jag var ner i Stockholm sist också 

 Ibland har jag önskat att jag kunde se mer än en skepnad men ändå inte 🙁 

kanske man blev antastad som barn elr nått