1. Bryr mig inte direkt, går vidare.

2. Trevligt? Svarar hej tillbaka, eller hälsar tillbaka trevligt. Ifall det blir en otrevlig hälsning, öhm. Ignorerar och vänder ryggen emot.

3. Ignorerar

4. Deprimerad

5. Hade icke brytt mig.

6. Nej

7. Nej

8. Föräldrarna

9. Har inte varit lika glad och social, som innan.

10. Nej-tack.

11. Har du blivit mobbad, eller är du mobbad? Ett tips, ge fan i personerna, bry dig inte, ta inte emot orden, bara ignorera och dra. Fortsätter dom med våld m.m. så ska du anmäla dom.

1. Småleende som är svårt att urtolka/ bhenadlar dem samtidigt som luft/man blir chockad och kollar om man har sett rätt så situationen är svår att undvika, undviker ingen av tjejerna på så sätt, bara killarna för de är mer självsäkra. Känner mig helt likgiltig, känner inga känslor. Innan kände man självklart rent och skärt hat men kunde inte bry mig ett endaste dyft om människan blir lycklig, olycklig, mördad, våldtagen eller får en sjukdom. Det är märkligt att förklara men skönt att känna.

Allt detta är för att distansera sig till den tiden och markera att de inte äger en känslomässigt.

2.
Trevligt: Vrider på munnen och kollar bort om personen varit en av de "värsta." Hälsar annars högt, artigt och glatt tillbaka för att de ska fatta att jag är stark och lyckad.

Otrevligt: Ger ifrån mig ett skratt och kollar på dem som om jag inte trodde att det var sant, kollar sen bort men ser ut att inte kunna hålla mig för skratt.

Hånfullt: Ser dem rakt in i ögonen och håller fast blicken i några sekunder samtidigt som man ler hånfullt tillbaka.

3. Ignorerar och ser självsäker, vacker och glad ut, rak i ryggen. Ser myyycket bättre ut nu och vet att killar gillar utseendet.

4. Gjorde inte det på 2 år, men hela detta året har jag funderat jättemycket på det ett skäl till varför jag återvände hit idag, en del av mig som långsamt ändå försvann i slutet av tvåan och framåt.

Mest en mörk sorg, hur jag gick in i mig själv helt och levde i en alternativ värld byggd på fantasierna som strömmade igenom mitt huvud när jag drogade musik.
Styrka över att jag höll minen och slog tillbaka. Får ibland fortfarande den känslan när jag är själv där jag ramlar ner i mörkret och här några depressiva timmar, eller nån minut, eller några sekunder.

Känner kampstyrka, att stå upp för människors rättigheter och eftertänksamma beslut har alltid varit viktigt för mig.

5. Vara mitt muvarande jag, kämpa emot att komma in i min gamla roll, ta lätt på persosnen men hålla ett avstånd. Vara förhandlingsbar men ha en lite mörkare blick att se på honom/henne med. Personen ska ångra sig, någon gång. Det är mitt mål. Prata ut - nej tack.
Jag kan säga ett jag är en väldigt analytisk person som ser rakt igenom människor så det hade jag hanterat bra, men det hade vait väldigt obehagligt.

6. Det är inget bra för någon, det får ingen att inse något, det krävs andra påverkande krafter för det, det skapar bara obehag och dålig stämning.

Jag har inget behov av henne(troligtsvis). Hon har tvingat sig på mig, tvingat mig att tänka på henne. Vill inte göra det mer.

7. Minns bara fåtalet händelser från de 3 åren, resten är ett svart hål. Älta kan jag inte därför.

8. Nej.

9. Mer tillbakandrgenhet, ilska och fysisk frustration, självhat. Förvrängd bild av det egna utseendet.
Idag är det egentligen brist på livserfarenheter, lätt att blir deprimerad, känslor som kan försvinna nästa sekund/dag. Finns i bakgrunden. Lite dålig självförtroendebas som kretsar kring prestationer, några få goda ord och att uppmuntra mig själv hela tiden. Man tror att ens vänner kommer tröttna på en och lämna en och blir förkrossad när enstaka gör det.

10. Knuffar, slaps, glåpord om att man ser ut som en råtta(städerskan som liknelse), cp-(mitt namn), blickar, att de ställer sig en cm från ens ansikte och bar srår där. Riktigt psykisk sadisktisk mobbning för att jag var rakryggad med stolthet och jag bara gav en min av förakt typ. Lovade mig själv att aldrig någonsin vara ett offer. Enskilda händelser? I ett annat inlägg, långt nog, om du vill veta. x)

11. Nej.

en kvinnlig kafka:

1. Om du ser en person som tidigare på något sätt trakasserat dig, vad gör du?

Är jag full så hälsar jag och är trevlig. Är jag nykter hälsar jag inte på dem.

Dock för att jag blev vän med mina mobbare, men nu är de bara såna där "kände-en-gång-i-tiden-vet-inte-riktigt-om-jag-ska-hälsa-på"

en kvinnlig kafka:

vad gör du om personen hälsar på dig trevligt? Och otrevligt samt hånfullt?

Hälsar tillbaka.

De hälsar bara trevligt om de hälsar.

en kvinnlig kafka:

3. Vad gör du om personen efter många år beter sig obehagligt igen

De beter sig inte illa. Var trots allt en av dem, så som värst så diskuterar vi vad vi gjorde för bus.

en kvinnlig kafka:

4. Tänker du ofta på det förflutna, hur det kändes att vara den utsatta?

Nej.

en kvinnlig kafka:

5. Om du skulle råka hamna på samma arbetsplats, klass, grupp eller dylikt (av någon anledning) med en person som utsatt dig för obehag, hur skulle du känna då?

Finns värre personer att hamna med. Mina mobbare har växt upp, de flesta av dem.

en kvinnlig kafka:

6. Skulle du vara rädd och orolig eller se det som en chans och en början på något bra?

En början på något inte-så-annorlunda.

en kvinnlig kafka:

7. Ältar eller förtränger du händelsen/händelserna?

Minnena finns ju där. Men är inget jag tänker på.

en kvinnlig kafka:

8. Pratar du om det? Isåfall med vem/vilka?

Pratar om det öppet, om det kommer på tal.

en kvinnlig kafka:

9. Har detta obehag satt stora spår i ditt liv? På vilket sätt?

Möjligtvis att jag vet att om jag blir inträngd, så tar jag första bästa chans att gå med mobbarna före de mobbade.

en kvinnlig kafka:

10. Berätta gärna om händelsen och/eller händelserna.

Mobbades i cirka 1,5 år kanske, sedan kom ett större offer, och jag blev vän med mobbarna och blev mobbare istället. Var vanlig mobbning jag utsattes för, klåpord och klassiska mellanstadiedumheter.

en kvinnlig kafka:

11. Finns det något som bör tilläggas? Något du vill nämna?

Nepp

Om ni som är/var mobbade fick bestämma, vad skulle ni ha velat att någon i eran klass skulle ha gjort för att stötta eller hjälpa dig på något sätt?

1. Om du ser en person som tidigare på något sätt trakasserat dig, vad gör du? T.ex. undviker/ignorerar personen, hälsar på vänligt/ovänligt sätt. Lägger inte märke till personen alls, du kanske lagt allt bakom dig..?

försöker trots omständigheterna att bete mig civiliserat, hälsar om den hälsar annars håller jag mig nog i utkanten!

2. Nästan samma som ovan; vad gör du om personen hälsar på dig trevligt? Och otrevligt samt hånfullt?

som ovan, försöker tygla mig.

3. Vad gör du om personen efter många år beter sig obehagligt igen, exempelvis genom att skrattar spydigt åt dig ute om ni råkar se varandra?

ajaj, vet inte

4. Tänker du ofta på det förflutna, hur det kändes att vara den utsatta? Hur känner du då? Hat? Sorg? Hämnd?

nä, inte så mycket. kanske om jag möter dom på stan eller så.

5. Om du skulle råka hamna på samma arbetsplats, klass, grupp eller dylikt (av någon anledning) med en person som utsatt dig för obehag, hur skulle du känna då? Vad skulle du ha för inställning; vara ovanligt trevlig/otrevlig, försöka prata ut om det gamla med personen för att undvika en upprepning av händelsen?

om de behandlar mig likadant som då hade jag fan inte orkat. jag hade försökt byta!

7. Ältar eller förtränger du händelsen/händelserna?

varken eller, vet inte

8. Pratar du om det? Isåfall med vem/vilka?

jag har pratat om det om det behövts, typ om det hade hjälpt någon att dela erfarenheter eller något, ehm

9. Har detta obehag satt stora spår i ditt liv? På vilket sätt?

jag är nog mycket mer socialt rädd än jag hade varit om det inte hänt, tror att man tycker illa om mig utan att någon sagt något och sånt. det vanliga.

10. Berätta gärna om händelsen och/eller händelserna.

nej usch

en kvinnlig kafka:

Ja (Du röstade på detta alternativ)

1. Om du ser en person som tidigare på något sätt trakasserat dig, vad gör du?
Ignorerar

2. Nästan samma som ovan; vad gör du om personen hälsar på dig trevligt? Och otrevligt samt hånfullt?
Hälsar neutralt tillbaks. Om otrevligt&hånfullt skulle jag bara skratta för mig själv.

3. Vad gör du om personen efter många år beter sig obehagligt igen, exempelvis genom att skrattar spydigt åt dig ute om ni råkar se varandra?
Skulle faktiskt skratta, det var ju så länge sen..

4. Tänker du ofta på det förflutna, hur det kändes att vara den utsatta? Hur känner du då? Hat? Sorg? Hämnd?
Blev kallad för tjockis i 2 år, nu efter flera år ser de så slitna och överviktiga ut. Kan tyvärr inte känna sorg.

5. Om du skulle råka hamna på samma arbetsplats, klass, grupp eller dylikt (av någon anledning) med en person som utsatt dig för obehag, hur skulle du känna då? Vad skulle du ha för inställning; vara ovanligt trevlig/otrevlig, försöka prata ut om det gamla med personen för att undvika en upprepning av händelsen?
Ignorera och visa mig stark

6. Skulle du vara rädd och orolig eller se det som en chans och en början på något bra?
Nja mest obehagligt.

7. Ältar eller förtränger du händelsen/händelserna?
Nä händelserna har jag glömt blort

8. Pratar du om det? Isåfall med vem/vilka?
Pratade inte om det då alla redan visste

9. Har detta obehag satt stora spår i ditt liv? På vilket sätt?
Nej

10. Berätta gärna om händelsen och/eller händelserna.
Blev kallad för tjockis i 6:an-7:an av ett gäng underviktiga tjejer där de flesta led av anorexia

11. Finns det något som bör tilläggas? Något du vill nämna?
nop

en kvinnlig kafka:

Nej (Du röstade på detta alternativ)

har mobbat folk däremot

1. jag skulle undvika och ignorera personen för att slippa få höra en massa skit.

2. Oavsetom personen skulle hälsa trevligt eller otrevlligt skulle jag ignorera den. Jag skulle inte våga eller vilja hälsa, rädd för att det ska komma något taskigt sen.

3.jag skulle gå darifrånocg ignorera. Inte visa några känslor alls. Skulle jag bli ledsen skulle det vara hemma när jag var ensam.

4. jag tänker nästan aldrig på det som hänt men om jag gör det känner jag bara sorg.

5. jag skulle undvika personen. Försöka att inte hamna tillsammans med den eller prata med den.

6. Jag skulle vara orolig för att behöva ta emot skit och dumma komentarer.jag skulle även vara rädd för vad follk skulle tycka om de visste hur jag har/ haft det.

7. jag förtränger händelserna. kan hända att man tänker på vad som hänt på kvällen innan man går och lägger sig och kanske gråter tysst i kudden eller något. men jag hatar hur det är och vill helst undvika det.

8.jag pratar aldrig om vad som hänt. Tror att jag är rädd för vad follk skulle säga. trotts det är kanske prata det jag ville mest av allt. men jag har ingen som jag litar på så mycket.Men jag bloggar faktiskt om just sånt (lilfoppa.bloggplatsen.se) bara för att skriva ner alla mina tannkar. Och trotts att ingen svarar känns det ändå som jag pr5atat om det lite i alla fall.

9. nej det har ing spår i mitt liv.

10. Vet inte om jag vill berätta.

11. nej inte vad jag kommer på nu

1. Om du ser en person som tidigare på något sätt trakasserat dig, vad gör du? T.ex. undviker/ignorerar personen, hälsar på vänligt/ovänligt sätt. Lägger inte märke till personen alls, du kanske lagt allt bakom dig..?

Undviker, litar inte på att jag skulle kunna kontrollera mig.

2. Nästan samma som ovan; vad gör du om personen hälsar på dig trevligt? Och otrevligt samt hånfullt?

Vet inte, tror jag skulle var så förvånad över att de hälsade trevligt att jag skulle gjort detsamma. Skulle de hälsa otrevligt vet jag inte vad jag skulle göra.

3. Vad gör du om personen efter många år beter sig obehagligt igen, exempelvis genom att skrattar spydigt åt dig ute om ni råkar se varandra?

Vet inte.

4. Tänker du ofta på det förflutna, hur det kändes att vara den utsatta? Hur känner du då? Hat? Sorg? Hämnd?

Hämnd/hat.

5. Om du skulle råka hamna på samma arbetsplats, klass, grupp eller dylikt (av någon anledning) med en person som utsatt dig för obehag, hur skulle du känna då? Vad skulle du ha för inställning; vara ovanligt trevlig/otrevlig, försöka prata ut om det gamla med personen för att undvika en upprepning av händelsen?

Skulle nog undvika dem.

6. Skulle du vara rädd och orolig eller se det som en chans och en början på något bra?

Orolig, kanske se det som en chans att lägga det bakom mig.

7. Ältar eller förtränger du händelsen/händelserna?

Nej försöker att inte tänka på det, kommer bara att tänka på det om jag blir påmind på någon sätt.

8. Pratar du om det? Isåfall med vem/vilka?

Nej, aldrig.

9. Har detta obehag satt stora spår i ditt liv? På vilket sätt?

Jag hamnade efter i mitt självförtroende och jag var ofta arg på mig själv för att jag inte kunde göra något själv åt det. Tycker inte synd om mig för vad som hänt men tror det påverkat mig till viss del.

10. Berätta gärna om händelsen och/eller händelserna.

I slutet av årskurs 3 till början av årskurs 5 så var jag mobbad av 4st som gick i åttan, de brukade kalla mig jävla neger och diverse förolämpningar(Min far har svart sydamerikanskt ursprung) och slå ner mig på rasterna. Det var i samma veva som mina föräldrar skildes och min farfar dog så jag vet inte hur pass mycket just mobbningen påverkade mig. Det slutade efter att jag var tvungen att berätta var mina blåmärken kom ifrån till mina föräldrar. Faktum är att jag aldrig skrivit eller sagt detta till någon, jag sa bara att jag blev retad till mina föräldrar.

11. Finns det något som bör tilläggas? Något du vill nämna?

Det var skönt att skriva.

en kvinnlig kafka:

1. Om du ser en person som tidigare på något sätt trakasserat dig, vad gör du? T.ex. undviker/ignorerar personen, hälsar på vänligt/ovänligt sätt. Lägger inte märke till personen alls, du kanske lagt allt bakom dig..?

Beror på vem, skulle nog ignorera, tveksamt om den skulle känna igen mig ändå

en kvinnlig kafka:

2. Nästan samma som ovan; vad gör du om personen hälsar på dig trevligt? Och otrevligt samt hånfullt?

Hälsar tillbaka.
Hur jag agerar vid otrevligt beteende beror på ifall jag känner att jag har övertag eller inte, i de flesta situationer skulle jag uppleva att jag har det.

en kvinnlig kafka:

3. Vad gör du om personen efter många år beter sig obehagligt igen, exempelvis genom att skrattar spydigt åt dig ute om ni råkar se varandra?

samma som ovan

Om jag möter en grupp och känner mig liten skulle jag ignorera och gå iväg, tror jag.

en kvinnlig kafka:

4. Tänker du ofta på det förflutna, hur det kändes att vara den utsatta? Hur känner du då? Hat? Sorg? Hämnd?

Nej.
Jag känner ingen bitterhet, hat eller sorg. Jag utgår ifrån att andra blivit vuxna. men jag har inte träffat någon från förr, någonsin.

en kvinnlig kafka:

5. Om du skulle råka hamna på samma arbetsplats, klass, grupp eller dylikt (av någon anledning) med en person som utsatt dig för obehag, hur skulle du känna då? Vad skulle du ha för inställning; vara ovanligt trevlig/otrevlig

trevlig men möjligtvis avståndstagande om jag inte lyckas framkalla tillräckligt idontgiveashit för att vara mer extrovert supertrevlig.

en kvinnlig kafka:

6. Skulle du vara rädd och orolig eller se det som en chans och en början på något bra?

orolig.

en kvinnlig kafka:

7. Ältar eller förtränger du händelsen/händelserna?

Ingetdera.

en kvinnlig kafka:

8. Pratar du om det? Isåfall med vem/vilka?

Nej. Eller ja det har väl hänt men inte regelbundet nej. Det har då varit med min sambo, annars pratar jag inte med någon om konkreta händelser.

en kvinnlig kafka:

9. Har detta obehag satt stora spår i ditt liv? På vilket sätt?

Nej. Det har inte påverkat hur mitt liv ser ut idag i negativ riktning. Om jag utsattes för något liknande igen skulle jag hantera det bättre än om jag var helt oerfaren.
Men det är nog på senare tid jag insett att jag i viss mån följer vissa traumarelaterade tankemönster än idag. Som litet barn var jag mycket extrovert, nära på framfusig, det försvann. Jag är överkänslig för viss typ av kritik, när den riktas på så vis att jag är äcklig/avskyvärd så går jag nog lättare in i en sinnesstämning av att vara äcklig/avskyvärd. Jag läser lätt in hån och förakt riktat mot mig i hur andra beter sig, på ett sätt jag tror härstammar från några av mina skolår.

men jag tycker nog i slutändan att jag dragit lika många fördelar som nackdelar från den skolperioden.

Den enda konkreta traumatiseringen är väl att jag blir fobisk i skolmiljöer, och jag kan tycka det är svårt att passera människor i större grupper ibland.

en kvinnlig kafka:

10. Berätta gärna om händelsen och/eller händelserna.

nee

Cayl:

Och även lite glädje. Genom mobbingen har jag ändå lärt mig att behandla andra människor bra, och det är jag ändå tacksam för.

Det håller jag absolut med om.

ceka92:

Ignorerar och ser självsäker, vacker och glad ut, rak i ryggen. Ser myyycket bättre ut nu och vet att killar gillar utseendet.

Haha! Jag måste ha skrivit detta mitt i natten. Lät blåst. Menade dock dylikt, att se självsäker ut.