Det smyger ibland runt små bittra och omreggade varelser som in i det sista vill vara hemliga med sin fd umidentitet för att kunna vara så dryga och elaka som möjligt. Avslöjas de så måste de avregga och börja om igen, för det vore ju läskigt om alla visste vem man är och kunde konfrontera en, det förstår ju varenda människa.
Är det rätt att hålla dessa identiteter hemliga, eller bör man hjälpa dem till en ryggrad genom att outa dem när de beter sig illa?
Inget av alternativen: det är mer spännande att låtsas att man inte förstår vilka de är så kan man se hur de uppträder mot en då de tror sig vara obundna av tidigare bagage.
Comrade Walter:
ja, det är ju därför.
känner du dig träffad?
mynona:
Inget av alternativen: det är mer spännande att låtsas att man inte förstår vilka de är så kan man se hur de uppträder mot en då de tror sig vara obundna av tidigare bagage.
har testat detta. det är kul.
isola: känner du dig träffad?
Nej, bara gillar ditt väldigt förekommande sätt att anta saker och ting och resonera efter det.
Comrade Walter:
Nej, bara gillar ditt väldigt förekommande sätt att anta saker och ting och resonera efter det.
vi säger så
vilka?
isola: har testat detta. det är kul.
Men faktum återstår förstås att man aldrig kan vara helt och hållet säker förrän det blivit bekräftat. Jag kan själv se en fördel i att börja om från början. 
isola: Nej de är känsliga och kanske skulle börja grina (Du röstade på detta alternativ)
THINK OF THE CHILDREN
de suger.
kan man outa så ska man.
df rqp:
de suger.
tycker att det är rätt fjantigt och fegt ah
men den nuvarande som alla i trån tänker på vet ju ändå alla vem/vilka det är fast det finns ju fler iof 
Jag anser i regel att så fort någon börjar bete sig obefogat elakt (jag bestämmer vad som är befogat och inte, hehe) mot andra användare, har den förbrukat sin rätt till att vara anonym. Däremot är det ganska sällan jag outar folk nu för tiden. Det är oftast roligare att låta dem härja fritt, eftersom man då får se lite av deras sanna natur.
Vid de tillfällen då jag verkligen känner för att sätta dit en person tvekar jag dock inte inför att göra det. Såvida personen i fråga inte är en illvillig liten skåning som skulle kunna göra det till sitt livs mål att förstöra mitt liv, förstås. 
