Hej!
Jag är den personen på idrottslektionerna som aldrig har någon att vara med. 
På idrottslektionerna brukar vi få dela in oss själva, problemet är att jag inte har någon att vara med.
Jag har inte någon nära vän i min klass men det gör ingenting, problemet är att jag är alltid får vara ensam på gympan . Jag går runt i gympa salen som en efterbliven apa.
Jag har börjat skolka från de lektionerna då vi har sammarbetsövningar eftersom jag har alltid ångest över att vara ensam. Jag mår inte bra...
Vad ska jag göra? Prata med läraren om detta? Eller fortsätta vara sjuk dom lektionerna då jag vet att vi kommer vara 2 och 2?
Jag mår så mycket bättre av att stanna hemma när jag vet att vi har sammarbetsövningar på idrotten.
Ärligt talat så är det nog något som läraren ska vara medveten om och ha lösningar till. Ta det med den personen och se om det går att komma fram till något. Kanske vara 3 i övningarna som går?
Prata med läraren. Läraren ska egentligen inte göra så för det är 99% alltid nån/några som mår dåligt över det
Tycker du ska prata med någon lärare eller annan personal på skolan som du har förtroende för, eller som du i alla fall tycker det känns hyfsat bra att prata med - behöver ju inte just vara idrottsläraren, och då berätta för denna lärare/personal om hur du mår av det här med idrotten, så kan kanske denna lärare/personal prata med idrottsläraren om hur det skulle kunna gå att lösa detta exempelvis genom att idrottsläraren är med och hjälper till att dela in vem som ska va med vem. Verkar inte alls okej att du ska behöva känna som du känner just nu, jag tycker absolut att personalen på skolan borde försöka förändra och lösa detta. Har själv haft ungefär samma problem som du under delar av min skoltid, så jag lovar jag vet hur det kan kännas.
Om inte lärarna är särskilt villiga att engagera sig o försöka lösa detta tycker jag att du ska överväga att helt enkelt skita i idrotten och satsa bara på de andra ämnena istället, för det är antagligen inte nyttigt alls för dig att må så där på grund av idrotten.
Men jag hoppas ju så klart att det ordnar sig så att det blir bättre. Kram!!! 
Jag har det likadant. Fast ibland så kan folk fråga mig men det känns som att de gör det bara för att de tycker synd om mig.
Själv har jag ingen direkt “vän” i min klass. Så e nästan alltid ensam på rasterna osso, känner mig alltid utanför. Just när det kommer till idrotten brukar ja osso vara ensam, men just min lärare brukar alltid tilldels oss. Men i de flesta fall brukar ja ba säga åt läraren att jag e ensam, så lägger han till mig i en grupp ist. Jag anser inte detta som ett direkt problem, eftersom ja e vann vid att vara “tvungen” att jobba med folk.
Jag brukade låta dem komma till mig annars körde jag ensam, fast alla utan jag rökte typ så var rätt lätt att prestera haha.
Men tycker som vissa har sagt att du kan prata med läraren, eller lämna ett anonymt brev till läraren om du ej vill berätta vem du är 🙂
Vet hur det känns kaa har själv inte någon bra vänner
Du får det att låta något extremt farligt och som om det vore något hemskt. Jag hade det hela tiden som ung (ibland nu också) och nu så har det börjat underlätta genom att lära känna några i klassen som du vill vara med och samarbetsöva. Det gick fort för mig. Om det inte känns bra, prata med psykologer som har kontakt med din skola och kan berätta det för dina lärare som kan hjälpa dig. Om du vill göra det enklare, prata eller gå direkt dit och berätta om att du inte har någon kamrat att samarbetsöva med.
