Biker Balkong: ja, auktoritär uppfostran (hård, gränssättande)
Röstade på detta alternativ. Men är osäker på hur vida stor del av självaste uppfostran som bidragit till den jag är. Men ganska stor del.. skulle nog ha röstat:
Biker Balkong: nej, auktoritär uppfostran (hård, gränssättande)
Istället. När jag tänker efter.. Men det är svårt detta att uppfostra ungar på rätt vis, mina föräldrar är båda uppfostrade utan gränser, men kärleksfulla och få regler.. De måste ha sätt brister där med tanke på hur de valde att uppfostra mig.. 🙁
Mamma är aldrig hemma. Pappa har jag inte. End of story.
S3ON: De måste ha sätt brister där med tanke på hur de valde att uppfostra mig.. 🙁
lust att utveckla?
Låta barnet vandra fritt i livet och ge dem tillräckligt med undervisning varje dag t.ex 30-1 tim, låta dem leka väldigt mycket och var inte strikt med dem. Jag älskar min barndom, leka med lego, spela tv-spel och sånt, några saker jag ångrar men inget jag kan ändra på på en gång eller alls. När jag försöker komma ihåg min barndom så får jag bara up det som en fatntastisk magisk dröm.
Blubb. Vill gärna veta hur folk blivit uppfostrade.. känner verkligen just nu hur mycket uppfostran gör. Mina föräldrar hade inte riktigt tid för mig, hade en syster med ja... minst sagt krävande behov (inte hennes fel men det tog upp mycket tid) och sedan en syster som hade mycket problem och skötte sig väl nästintill aldrig. Så mycket tid kvar till mig fanns helt enkelt inte. Hade underbara morföräldrar dock som jag mer ser som mina föräldrar. Men jag var väl uppfostrad väldigt fritt, ingen har någonsin lagt sig i mitt liv utan jag har alltid skött allt själv och hade inga begränsningar. Vet att de försökte sätta gränser men då strunta jag helt enkelt i dem, eftersom jag var inte van vid att ha några begränsningar. Jag har aldrig hamnat i något trubbel, alltid skött mig och klarat mig förvånansvärt bra utifrån mina förutsättningar. Skulle nog själv valt ett striktare alternativ, mest för att jag tror mina föräldrar hade tur att jag var jag, snarare än att deras uppfostring faktiskt fungerar.
Biker Balkong: ja, auktoritativ uppfostran (kärleksfull, gränssättande)
Mina föräldrar eller iaf min mamma har hård krav på bordsskicket och får säga åt mig ibland. Jag kan säga att jag ibland glömmer mig bort mig och ''testar''.
Kärleken har alltid funnits där och tyvärr har jag vart elak mot min mamma som jag absolut inte är stolt över och som är inget att stoltsera över överhuvudtaget. Jag har bemött min mamma på ett oschysst sätt när hon har påmint, jag vill kunna hålla koll själv men så har skitungen jag var svarat på ett otrevligt sätt. Nu gör jag det inte längre och det känns faktiskt mycket bättre. Det var faktiskt inte så länge sen min mamma bröt ihop något och sa hur jäkla elak vi skitungar kunde vara. Skäms på mig.
Blir ledsen på mig själv på riktigt.
Nä men min självaste uppfostran har varit väldigt bra, det är bra att sätta gränser och säga att ''nu får det banne mig räcka''. Föräldrar som inte sätter gränser får också skitungar till barn som inte fattar hur man ska bete sig, man ska inte gulla med sina småbarn och inte heller när den kommer upp i tonåren. Viktigt att tidigt säga nej så blir vägen fram genast bättre, det blir nämligen lite för sent när barnen har kommit upp i tonåren.
KycklingKalkon:
Blubb. Vill gärna veta hur folk blivit uppfostrade.. känner verkligen just nu hur mycket uppfostran gör. Mina föräldrar hade inte riktigt tid för mig, hade en syster med ja... minst sagt krävande behov (inte hennes fel men det tog upp mycket tid) och sedan en syster som hade mycket problem och skötte sig väl nästintill aldrig. Så mycket tid kvar till mig fanns helt enkelt inte. Hade underbara morföräldrar dock som jag mer ser som mina föräldrar. Men jag var väl uppfostrad väldigt fritt, ingen har någonsin lagt sig i mitt liv utan jag har alltid skött allt själv och hade inga begränsningar. Vet att de försökte sätta gränser men då strunta jag helt enkelt i dem, eftersom jag var inte van vid att ha några begränsningar. Jag har aldrig hamnat i något trubbel, alltid skött mig och klarat mig förvånansvärt bra utifrån mina förutsättningar. Skulle nog själv valt ett striktare alternativ, mest för att jag tror mina föräldrar hade tur att jag var jag, snarare än att deras uppfostring faktiskt fungerar.
Bra att du har självinsikt och att du från början var ordning och reda på dig iaf i tillräcklig mån får man säga.
Bra att du hade dina morföräldrar att ägna stor del av din tid med! 
Forest of faces:
Mamma är aldrig hemma. Pappa har jag inte. End of story.
Gud vad jobbigt.
Har du vänner och mor/far-föräldrar du kan vara med istället?
