Hej! Jag är en tjej som går i sexan, men är ändå ganska mogen. Jag börjar känna känslor för en kille i klassen som jag har haft känslor för innan. Vi har känt varandra sen förskoleklass. Vi har haft avancerad matte med varandra sen tvåan, så många har sagt att vi borde vara ihop, eller till och med trott att vi var ihop. Vi har också diskuterat olika saker under mattelektionerna när vi varit uttråkade, eller när något kommer på tal. Vi förstår varandra ganska bra, och har pratat om ämnen som skilda föräldrar, som vi båda har. Jag har nästan alltid känt att han har gillat mig. Hans kompisar ska alltid skoja med oss, någon har t.o.m sagt att han är kär i mig. Som sagt har vi alltid blivit ihopparade, men jag har inte alltid haft känslor. Jag fick till och med reta honom honom under de första åren, så att folk inte skulle tro att jag gillade honom. Inte rätt sätt, kan jag säga nu. På senaste tiden har vi varit med varandra på rasterna, p.g.a gemensamma vänner, och kört s/k. Han fick frågan om han gillade någon i klassen, och han sa att han gillade någon lite. Jag vet dock ej om det fortfarande är jag. Jag tror att vi skulle passa bra tillsammans, särskilt i denna tid där alla börjar växa upp. Jag vet dock inte hur jag ska göra, för, om han inte gillar mig tillbaka, och om jag hade frågat, hade det blivit väldigt awkward senare, eftersom vi träffar varandra varje dag. Hur ska jag göra?
gillar du honom såpass borde du go for it, kan bli stelt efter om de inte blir så men prövar du inte så kommer du ångra dig i framtiden så ja tycker verkligen du bara ska säga de när ni två är ensamma, de värsta som händer är att du får ett nej sen tror ja ni om inte annat kan vara vänner och en bar vän är grymt bra att ha. jag gillade själv en tjej länge men vågade aldrig säga de o har ångrat de mycket efter, nu var det längesen men ja borde vågat
Sen när är ungarna i sexan såhär mogna? Alltså jag förstår att du antagligen är lite klippskare än de flesta men när jag gick i sexan så sprang vi runt och lekte pokémon hela rasterna, inte hade invecklade kärleksdraman med långa (och förvånansvärt välskrivna) inlägg på forum.
Gällande min åsikt kan jag bara säga att du borde köra och inte se tillbaka. Det finns många saker man ångrar i livet men att man avstod från något är sällan en av dem.
Upplevde samma sak under högstadiet. Jag gillade honom mycket men klasskamraterna gjorde det värre för oss. Jag var dock säker när han frågade på msn och skrev bara att jag inte var redo och visste vad det innebar. Jag var mer kär i Clark Kent och mina hästtidningar då!
Klasskamraterna fortsatte höll på och jag sa aldrig för mina kompisar att han hade frågat chans på mig, ifall nån skulle höra. Det skulle bli jobbigt för honom. Jag kände jag inte ville ha något eftersom jag sett andra kärlekspar och tyckt de bara såg skumt ut. "Kärlek börjar alltid med bråk" 
Kunde inte sova den natten, men han hade inte heller sagt nånting och han skrämde mig lite bakom skåpet minns jag men rösten var samma ton så då blev jag också lugn. Vi struntade helt i de andra.
Du kan ju fråga honom vad han tycker om de andra som håller på och visslar i korridoren eller vad de nu gör. Jag visade ganska tydligt att jag inte gillade de tror jag, för orkade inte ha han hängande efter mig när jag tycker om att va tyst när jag kan. Vilket jag inte hade sagt då heller, var bara en som märkte att jag alltid kom till skolan först och satt tyst vid fönsterrutorna. Synd att han inte såg mig när jag var tyst.
