Jag är en tjej på 15 år och trivs verkligen inte hemma.
Det är inte så att jag blir slagen ellr så men jag mår väldigt dåligt och har gjort det i 3 år (har varit självskadande)
mina föräldrar är medvetna om det men trots det så gör dom inget åt saken.
jag trivs inte hemma överhuvudtaget och tror att det är därför jag mår dåligt, skulle göra varsomhelst för att komma härifrån så snabbt som möjligt.
Jag har 2 syskon en storasyster och en storebror, jag ser upp till min storebror han är den ända i min familj som jag känner verkligen bryr sig men han bor inte hemma och då är jag liksom kvar med mamma pappa och min syster , det känns som att ingen av dom bryr sig och jag bråkar med dom flera gånger varje dag och det känns som att dom tillsammans går emot mig heltiden.
min pappa är väldigt kontrollerande och låter mig knappt göra något alls , han är väldigt gammalmodig och om man säger emot honom så blir han jätte arg och får mig att känna mig kränkt.
mamma gör inget åt saken när pappa blir arg och hon klagar på mig varje dag och berättar helatiden vad jag gör för fel och att jag är dålig. Att det är mitt fel att jag mår dåligt osv
min syster är mina föräldrars favorit då hon alltid lyssnar på dom och aldrig säger emot , hon kränker mig mycket och klagar på mig hela tiden och kallar mig för saker och säger att det är mitt fel att jag mår dåligt.
jag trivs verkligen inte hemma och har tappat hoppet om att det nånsin kommer bli bättre . Jag har blivit väldigt arg av mig då jag alltid är arg eller ledsen när jag varit eller är hemma. Jag mår så dåligt av att vara här så jag gråter mig till sömns nästan varje natt. Jag skulle göra vad som helst för att komma här ifrån.
Tacksam för svar så snabbt som möjligt
Många tonåringar känner som du (det lät väldigt förminskande uh) men det är bara att härda ut lite till. Du kan ju söka in på ett inrernatgymnasium snart.
Har du någon kurator på skolan du kan prata med? Skolsköterska annars.
flytta till din bror eller någon släkting ett tag om möjligheten finns, ibland hjälper det att få komma hem ifrån i små omgångar för att man ska må bättre när man väl är hemma.
Jag bråkade också väldigt mycket med mina föräldrar och bara var arg och hatiskt så jävla länge i dem åldrarna. pga det och att alla är sådana idioter. haha. Men jag flyttade för jag började i ett gymnasie långt bort. då får man hjälp med ekonomin mycket. Du kanske kan kolla på något sånt =)
Du kan alltid ringa till BRIS. Du kan söka kontakt med SOC eller någon annan myndighet/organisation som kan tänkas hjälpa dig.
I annat fall får du vänta till efter sommaren, då kan du välja ett gymnasium i en annan stad och söka bidrag för boende, dock måste det hela godkännas om du ska kunna flytta.
ää spöa dom när dom är elaka bara när du har gjort det tillräckligt länge så backar dom bak
