Okej.
Som det ser ut nu försöker min tjockis till vän att banta, men har väldigt svårt att följa upp på resultatet. och det bottnar i att han VÄGRAR att ställa sig på en våg.
Han går efter ögonmått och känsla. Tycker sig känna att kläderna sitter lite lösare och att han känner sig allmänt "lättare".
Synd för han bara att han har så jävla fel, inbillar sig saker och småäter på nätterna (sitter bredvid honom just nu och han käkar gårdagens middagsmat, fetknoppen)
Jag vill försöka få honom på en våg så att han kan följa upp resultatet och faktiskt komma någonvart. Vill även slippa beskåda hans bitchtits.
Någon med erfarenheter av hantering av vågofoba tjockisar eller allmäna funderingar på hur jag ska gå tillväga?
locka med godbitar på vågen. Han kan inte motstå frestelsen i all evighet.
han vågar inte <x'D
vfr ska han väga sig ens? o va mer intressant va har du med det att göra
om han faktiskt vill gå ner och på riktigt se resultat så är ett måttband något att införskaffa.
"Du snackar så jävla mycket skit, väg dig då för fan"
sätt en våg på hans huvud och vänd honom upp och ner
Våg är helt onödigt, om man inte är smal så är man värdelös och skall fortsätta i allt högre takt med mer ansträngning tills man är det
Det är väl ändå upp till honom om han vill eller inte? Om det är så att DU inte orkar umgås med honom för att du tycker han ser äcklig ut är det väl ditt problem som är så ytlig.
Den första som märker att man gått ned i vikt är en själv, det kan ta rätt lång tid och det måste ofta ske en rätt stor förändring innan andra uppmärksammar ens viktnedgång. Känner han att kläderna sitter lösare gör de antagligen det.
Vill han inte väga sig så vill han inte, är han nöjd med hur han ser ut och med det han åstadkommit så låt honom vara det.
Måttband/att räkna ut fettprocenten är dessutom ett bättre sätt att kolla av hur det har gått.