Tränar i förebyggande syfte, fast det är inte avsikten, och så blir jag aggressivare av det, men får utlopp för det i träningen. Annars är mina ilskeutbrott som regel väldigt kortvariga och övergående.

Skrika så högt jag kan i min kudde sen är jag sur hela dan men blir oftast inte arg, om jag blir de är de pga mina föräldrar! 🙁

Tar en lång, riktigt lång, promenad där jag muttrar för mig själv. Men så är jag så förbannat långsint. Men jag är väldigt lugn och balanserad.

 Det kan ta år, och då har jag hunnit samla på mig mycket ilska. Det liksom växer och gror inom mig. Och när snetändningen kommer, kommer allt fram på en gång. Gapar, skriker och går på. Ingen vågar vara i samma rum. Och sen blir jag jätteledsen 

Jag gör ingenting. Sväljer skiten och mår psykiskt skitdåligt istället.
När jag behöver rensa huvet tar jag ofta en promenaddär jag antingen lyssnar på peppmusik eller pratar med mig själv, för att få utlopp för schizobehovet.

Spelar Black Metal. Alternativt lyssnar, kan funka det också.

skriker o slåss :D:D.ddd:D:Dd.dd

ibland fungerar det att springa upp för skidbacken. Oftast inte. Då fungerar bara att gråta.

Äter... lyssnar på band som bring me to the horizont . Eller går ut i skogen o skriker o slår på allt jag hittar... Men det är väldigt sällan..! 

Lyssnar på Cannibal Corpse och vill vara satanist och lyssna på Mayhem med upp och nervänt kors.