I The National Psychology skriver rättspsykologen David Kirschner om sina erfarenheter att utvärdera unga mördare, och diskuterar den negativa roll som psykiatrin spelat i de flesta av dessa ungdomars liv.
Kirschner räknar upp ett antal ungdomar som mördat sina skolkamrater och som alla hade använt ADHD-droger och/eller antidepressiva medel innan mordet, men som inte hade någon historia av våld innan den psykiatriska behandlingen.
"To quote 18-year-old Jeremy Strohmeyer’s pre-sentencing murder trial statement; “There must be a tighter rein on the dispensing of mind-altering and mood-altering prescription drugs.” Prior to the violent event, for which he is currently serving a life without parole sentence, Jeremy, an honor student with no history of violence, was misdiagnosed with attention deficit hyperactivity disorder (ADHD) and “treated” with nothing more than a bottle of Dexedrine following a brief 20-minute “cost-effective” psychiatric consultation."
Han menar att behandlingarna blir så misslyckade pga. maximal finansiering av psykiatriska droger i kombination med minimal finansiering för att bygga upp psykoterapeutiska relationer med ungdomar.
Hur ser ni på detta? Diagnosticerar man för lättvindigt? Kan fel behandling vara en så stark bidragande orsak till grova våldsbrott? Hur bör man behandla dessa människor istället? Håller ni med Kirschner om att psykiatriska droger oftast snarare bidrar till våldsamt beteende snarare än att tämja det?
Den här tråden är taggad med taggen "Plusmoderering" vilket innebär att vi kommer att moderera hårdare i syfte att skapa trevliga trådar med givande diskussioner och debatter. Utöver våra allmänna regler innebär detta följande, Tagg för trådar där ni vill ha extra moderering.
Är osäker för jag har så lite kunskap om det hela. Men lutar nog åt att jag håller med honom, har själv sett människor behandlas med droger snarare än terapi eller dylikt vilket inte hjälpt dem så mycket i längden. Tror överlag att man förlitar sig för mycket på medicinering och glömmer bort behandling. Personligen ser jag psykiatriska droger som ett tillfälligt verktyg snarare än någonting som ska behandla en, men det beror ju på från fall till fall.
första frågan är huruvida samtalsterapi är användbart för adhd, vilket jag inte läst något stöd för. inte för att jag letat aktivt eller så, men det är fortfarande där man måste börja.
vilket leder till andra frågan, som är huruvida självskador och/eller dödsfall oftare resulterar från läkemedel mot adhd, än från obehandlad sådan. min spontana gissning är att det överlag är mycket skadligare för samhället i stort att inte behandla adhd än att göra det.
går man in för att besvara de frågorna, vilket torde vara fullständigt genomförbart bara genom att kolla runt bland studier på området, så är det rätt enkelt att besvara frågan. men det är väl inte lika roligt som att resonera på egen hand och sprida desinformation.
delvis
http://archpsyc.jamanetwork.com/article.aspx?articleid=205525
här är exempelvis en studie som mäter effekt av olika behandlingar på specifika problem hos adhd-patienter. den konstaterar att behandling med endast läkemedel är avsevärt mycket mer effektivt än behandling med endast samtalsterapi, och att en kombination är marginellt mer effektivt än behandling med bara läkemedel, vad avser specifikt aggressionsproblem.
