Lixi:

Okej, men jag har fobi för sniglar, vad dog jag i så fall av lix.. ?

Dödsguden:

Kanske som en insekt, som blev uppäten av en snigel!

AHAHAHAHHAHAHAHAHAH!

Hört talas om nedärvda fobier? Instinkt?
Ungefär som att kossorna vet att de inte kan äta smörblomman, då den är giftig. Det är något som lever kvar sedan långt tillbaka och som lärs vidare.
Om något attackerar en så reagerar man ju med att skyla sig, reflexer. Något som vi lärt oss för att inte människoarten ska dö ut.

Det var de som aktade sig för spindlar, höga höjder och vassa saker som överlevde (för det mesta, ta inte detta ordagrant). Deras gener fördes vidare, deras aktsamma gener. Har man en fobi (utan att ha råkat ut för tex spindelbett) kan det vara så att man ärvt extra mycket av försiktigheten inför spindlar. Fobin har sedan vuxit beroende på hur man är som person.

kallprat:

Ungefär som att kossorna vet att de inte kan äta smörblomman, då den är giftig. Det är något som lever kvar sedan långt tillbaka och som lärs vidare.

Hur lär en kossa till en kalv, att inte käka smörblommor?

Dödsguden:

Har ni, kära vänner, fobier mot något?

vissa människor

seriös_:

vissa människor

Ge oss ett exempel, tack!

Alltså mina fobier är nog från mitt nuvarande liv tror jag.

socialfobi då? Blev man pratad, eller umgängad till döds?

Tråden låst på grund av inaktivitet