Hej!
Har hamnat i ett litet dilemma och tips skulle gärna mottages, är rättså förvirrad nu.
Har träffat världens finaste kille genom internet, vi snapar typ konstant, snackat telefon en del och setts typ 5 gånger. Vår "relation" gick snabbt från bekanta till att verkligen prata om allt och vi tycker om varandra jättemycket, aldrig klickat med någon så bra.
Nu efter senaste gången vi sågs (där de blev rätt mkt gulligull, nästan som vi var ett par typ, mkt på hans initiativ o han sa ofta att de var mysigt o allt sånt) sa han att han egentligen har jättesvårt för att gå in i förhållanden, att han liksom blir rädd när saker blir seriösa och han öppnade upp sig väldigt mkt om hur han mått o så. Han sa att han borde sagt det tidigare men inte visste hur. Kanske låter som en ursäkt men känner han tillräckligt bra för att veta att det är något genuint, han vill verkligen få det att funka men eftersom han flytt från kärlek förut så ja..
Han behöver iallafall lite tid att tänka och så, vilket gjort att vi snapar fortfarande men det är mycket mer off alltihop för att han liksom vill bearbeta alltihop. Är redo att ge honom tid, men vet inte riktigt hur jag ska bete mig? Vill verkligen inte vara för på nu när han sagt att han inte vill stressa, men har svårt att hantera när en relation först är suuuupergullig o sen ändras till något lite sämre. Förhoppningvis bara tillfälligt men ändå.. så? Någon som har erfarenhet av människor som är rädda för kärlek liksom? :/
Hej
Jag har varit med om en liknande historia och var exakt i samma sits som du är nu med min senaste bae. Först var allt jättebra och jag kännde att vi bara kom närmre och närmre varandra. Sen åkte mina föräldrar iväg till mina kusiner en helg och han vart väldigt på att få komma hem till mig och klappa min hund. Det slutade med att jag lät honom komma över och han började klappa min hund. Jag tyckte att det var ett bra tillfälle att ta relationen till en ny nivå. Vi satte oss och tittade på lite tv och klockan slog 12 på c more ++. Det ena ledde till det andra och nu svarar han inte längre när jag hör av mig. Jag blev orolig över att något hade hänt med honom och att han mådde dåligt över vad som setts. Han sa att allt var lugnt och att han behövde lite space för att bearbeta saker och ting. För att göra en lång historia kort. Nu är han på psyket med personal som kollar upp honom dagligen och han har hotat dom flera gånger med att han kommer ta sitt liv.
Så mitt råd till dig är att ta det väldigt lugnt. Pressar man personer för hårt så rinner vattnet tillslut över i bägaren.
Men jag är glad nu. Min nya kille kan verkligen hantera mig efter denna känslomässiga bergodalbana.
Önskar dig lycka till med dina problem och om du känner att killen verkligen är att satsa på så kan du ju alltid besöka honom på psyket om det skulle gå så illa.
