Stalkeru:

Nej (Du röstade på detta alternativ)

Det mest traumatiska jag varit med om är ju då den äldsta generationen har gått vidare, men det är ju som oundvikligt.

Så nej, inget riktigt traumatiskt.

Hhhh hh:

att jag knep som fortsättning.

Du anmälde aldrig?

delfinj:

Om man säger nå så skrämmer man slag på folk.

Kunde du prata med din mamma om det?

Stalkeru:

Kunde du prata med din mamma om det?

Nja. Lite dålig kontakt.
Jag tror jag överlever.

Ja jagh har varit med om flera Trauman
nej det har jagh nog nt riktigt gjort
-
jag pratar nästan aldrig om dt, mår Inge bra då..
Nej

Har du kommit över det?
Ja/nej. Det värsta är över (hoppas jag) och nu försöker jag lära mig att leva med detta.

hur lång tid tog det?

Vad har kännts bäst, prata eller tiga om det?
Prata om det, definitivt.

Tog du till hjälp, psykolog el. dylikt?
Ja, hade en terapeut ett tag men jag insåg efter ett tag att jag inte gick dit för min egen skull utan för terapeutens.

Haha, vet inte om detta klassas som ett trauma men för snart en månad sen blev jag nästan mosad av en bil Domkraften gav upp och bilen slog ner i backen, hehe domkraften var ny...

Var typ tio-elva, skulle dra ut en tand, tre timmar och sex bedövningssprutor senare satt den fortfarande fast. Tandläkarfobi som fan.

Har du kommit över det?
Nej.

Hur lång tid tog det?

Vad har känts bäst, prata eller tiga om det?
Pratar inte om det, bara när det är dags för årliga besöket.

Tog du till hjälp, psykolog el. dylikt?
Jag fick räls efteråt i neder- och överkäken och hade den två och ett halv år. Blev lite bättre med ett besök i månaden men jag fixar inte saker som låter när jag är där. Typ grejen som tar bort tandsten, det surrar inne i skallen så jag blir gråtfärdig och då brukar tandläkaren/sköterskan slänga ut mig.

Dåren:

Det värsta är över (hoppas jag) och nu försöker jag lära mig att leva med detta.

Hur går det? hur är inställningen till det som hänt? Jag försöker komma över mitt men för mig går det jättedåligt. Jag vill inte acceptera samtidigt som jag helst av allt bara vill ha det bakom mig så jag kan börja leva.

eklektisk:

Typ grejen som tar bort tandsten, det surrar inne i skallen så jag blir gråtfärdig och då brukar tandläkaren/sköterskan slänga ut mig.

eklektisk:

bara när det är dags för årliga besöket.

Vem tar du hjälp av å, psykologer?

Stalkeru:

Stalkeru:

Vem tar du hjälp av å, psykologer?

Nej, brukar nämna det för mina kära föräldrar och de brukar säga att "det är bara att ta tag it det.".

Stalkeru:

Hur går det? hur är inställningen till det som hänt? Jag försöker komma över mitt men för mig går det jättedåligt. Jag vill inte acceptera samtidigt som jag helst av allt bara vill ha det bakom mig så jag kan börja leva.

Det går väl upp och ner som med allt annat. Det bästa man kan göra är att inse att man tillhör ett mycket större medvetande än det man själv har. Rättare sagt; Ens medvetande är en del av det stora universella medvetandet och vad som än händer lilla dig i den här världen spelar det inte särskilt stor roll. Du är ingenting samtidigt som du är allt.
Känn din omgivning. Se dig om. Ta inte den här världen för givet.
Dold text: tips: lev i nuet.

Har du kommit över det?
nej
hur lång tid tog det?
snart 2 år sen det hände
Vad har kännts bäst, prata eller tiga om det?
prata. om man trycker ner något kommer det ändå bara att komma upp senare i livet
Tog du till hjälp, psykolog el. dylikt?
psykolog

Stalkeru:

Ja (Du röstade på detta alternativ)

Stalkeru:

Har du kommit över det?

ne.. kommer nog inte göra heller..

Stalkeru:

hur lång tid tog det?

inte över..

Stalkeru:

Vad har kännts bäst, prata eller tiga om det?

jag vet inte, båda känns fel på något sätt..

Stalkeru:

Tog du till hjälp, psykolog el. dylikt?

ja men har ej hjälpt

Stalkeru:

Ja (Du röstade på detta alternativ)

Har du kommit över det? - nej
hur lång tid tog det? - ...
Vad har kännts bäst, prata eller tiga om det? - beror på
Tog du till hjälp, psykolog el. dylikt? - har varit tvungen till det men inte faen har det hjälpt.