I somras förlorande min pojkvän hans farfar som stod honom närmast av alla (jimmys farfar glad) på youtube om ni sätt den goa gubben som var väldigt arg på tvn, och 10 dagar efter så dog min pojkväns mamma bara sådär i en hjärnblödning.. det har tagit hårt på oss båda eftersom jag vart en del av deras familj i 3 års tid, min svärmor var mitt allt, personen jag kunde lita på, saknar henne sååå..
undrar därför att man känner sig så ensam, ingen kompis osv som förstår vad man går igenom..
Har förlorat två bästa vänner samt en flickvän, två bilolyckor och en hjärtattack.
Det var dock flera år sedan.
ja, flera gånger.
Det har gått ganska exakt ett år sedan sist. Tänker såklart fortfarande på henne, ganska ofta. (farmor)
Pappa och farfar är väl de fall som berört mig mest. "Förlorade" även min mamma fast till psykisk sjukdom.
Pappa som tioåring, nu tre år på rad dödsfall igen. Gammelmorfar, morfar, mormor. Mamma är även hon väldigt sjuk så får väl se..
Farfar, farmor och morfar är väl de som stått mig närmast. Sen lite andra släktingar också som jag bara träffat någon enstaka gång.
har förlorat mormor och farmor i år, sedan dog mina två kusiner och deras pappa i en bilkrasch ca fyra år sen
Farfar och morfar. Älskade dem båda men var äldre när farfar dog och vi gick igenom mycket tillsammans och han stöttade mig en massa så jag saknar honom mest. Även om det känns hemskt att skriva så, men jag hoppas att någon förstår.
Tänker ofta på honom.
min bästa vän o fd pojkvän, nå hjärtgrej man inte kunde göra ngt åt.
sen gamla släktingar till sjukdomar o ålder. men det är ju absolut inte samma sak. kanske ångrar att jag inte visade att jag tyckte om min farmor mer o så
fel slags tråd för övrigt.
Beklagar din förlust (och alla andra som skrivit). Kommer dock att låsa tråden då ämnet inte riktigt passar som en frågetråd där det går att rösta upp/ner svaren. Föreslår att du skapar en vanlig snacktråd istället så kan diskussion fortsätta där!
