Nachac:
Nej, modellen för personpronomen, utifrån vilken man har bildat två könade och nu ett könsneutralt.
så det var en modell även innan orden "han" och "hon" bildades? jag ser det mer som att modellen i fråga är en abstraktion/extrapolering av "han" och "hon".
Nachac:
Visst kan man det. Man kan använda stammar och språkliga koncept för att bilda nya, nära fonetiskt och morfematiskt nära besläktade med andra ord och begrepp.
anledningen att språket faktiskt upptar dessa förändringar, och mekanismerna som styr deras tillämpning, behöver inte alls vara kongruenta med reformatörens intention. "hen" är låtsasradikalt. det är ett godkännande av könandet. det är ett oriskabelt, okontroversiellt, ögontjänande sätt att bedriva systemkritik. det stillar samveten utan att leda till verklig normförändring och är således konservativt.
Nachac:
Den tar bort frågan lika mycket som "vederbörande" eller för den delen "den." Behöver inte vara "vet inte", utan också "inte relevant", vilket gäller för alla tre.
fast könet är tydligen relevant om ett personpronomen måste låta som ett könspronomen för att undgå att bli nedsättande eller objektifierande. "hen" kan omöjligen förklara könet irrelevant på riktigt. vad "hen" gör för praxis är helt enkelt att befästa den könande normen. när man omnämner en person så betecknar man alltså med något av könen, eller med "inte något speciellt kön" vilket ändå är ett svar på frågan om kön. frågan man har som ideologisk ambition att ta bort.
Gamlefarbror Pastill: så det var en modell även innan orden "han" och "hon" bildades? jag ser det mer som att modellen i fråga är en abstraktion/extrapolering av "han" och "hon".
Modellen finns ju sedan innan i exempelvis "hin", nu endast idiomatiskt använt som "hin håle", det vill säga Djävulen. Är förvisso inte helt bekant med det fullständiga användniningsområdet av ordet, men det vittnar om en pronomenkonstruktion som föregår könandet.
Gamlefarbror Pastill: fast könet är tydligen relevant om ett personpronomen måste låta som ett könspronomen för att undgå att bli nedsättande eller objektifierande.
Eller så följer det bara ett mönster av konstruering av personpronomen. Det är ju som sagt inte köningen som gör det personifierat, vilket du utgår från trots att du inte egentligen har något annat underlag för slutsatsen att de tidigare pronomenen är könade och man bildat det nya utifrån samma mall som dessa, trots att det är tydligt att dessa pronomen fyller andra behov än att köna.
Nachac:
Modellen finns ju sedan innan i exempelvis "hin", nu endast idiomatiskt använt som "hin håle", det vill säga Djävulen. Är förvisso inte helt bekant med det fullständiga användniningsområdet av ordet, men det vittnar om en pronomenkonstruktion som föregår könandet.
nu introducerar man hen som ett tredje, neutralt alternativ i en modell som i sin nuvarande form förknippar kön med person. "hen" implicerar frågan "vilket kön tillhör personen?" genom att språkligt tillhöra samma parameter som "han" och "hon". det man torde vilja är att kunna tala om personer utan att denna fråga kommer upp - inte att bara få strunta i att svara på den.
Nachac:
Eller så följer det bara ett mönster av konstruering av personpronomen. Det är ju som sagt inte köningen som gör det personifierat, vilket du utgår från trots att du inte egentligen har något annat underlag för slutsatsen att de tidigare pronomenen är könade och man bildat det nya utifrån samma mall som dessa, trots att det är tydligt att dessa pronomen fyller andra behov än att köna.
uppenbarligen är det delvis köningen, annars hade det inte upplevts som problematiskt att använda "den" eller ha ett nytt pronomen som inte lånar klang från de två könade personpronomen.
ja, klart de fyller andra behov än att köna? de markerar att man pratar om en person, ett subjekt och inte ett dött ting.
dina meningar är jättekonstiga 🙁 fattar inte riktigt vad du vill ha sagt.
Gamlefarbror Pastill: uppenbarligen är det delvis köningen, annars hade det inte upplevts som problematiskt att använda "den" eller ha ett nytt pronomen som inte lånar klang från de två könade personpronomen.
Uppenbarligen inte, eftersom det problematiska med "den" inte är frånvaron av köning utan associationen till dött ting.
Gamlefarbror Pastill: eller ha ett nytt pronomen som inte lånar klang från de två könade personpronomen.
Eftersom pronomen är en stängd ordklass hade det varit nog så svårt att introducera ett pronomen som inte alls var besläktat med de tidigare och det var väl nära till hands att låna in från ett annat nordiskt språk som redan hade ett könsneutralt pronomen.
Nachac:
Uppenbarligen inte, eftersom det problematiska med "den" inte är frånvaron av köning utan associationen till dött ting.
som i sin tur är associerad till frånvaro av köning. vår mängd av personliga pronomen överlappar till 100 % med vår mängd av könade pronomen. det kan du inte vifta bort. du kan inte bara strunta i att "han" och "hon" är en könsdikotomi lika mycket som det är besjälande.
Nachac:
Eftersom pronomen är en stängd ordklass hade det varit nog så svårt att introducera ett pronomen som inte alls var besläktat med de tidigare och det var väl nära till hands att låna in från ett annat nordiskt språk som redan hade ett könsneutralt pronomen.
ja, och könsmaktsordningen är ett ganska "stängt" system också. det är inte lätt att ändra på sånt där...
Gamlefarbror Pastill: vår mängd av personliga pronomen överlappar till 100 % med vår mängd av könade pronomen
Öh, va, ne. Det är endast tredje person singular som är könade.
Gamlefarbror Pastill: du kan inte bara strunta i att "han" och "hon" är en könsdikotomi lika mycket som det är besjälande.
Det behöver jag inte, men jag kan se att de har två komponenter, en som antropomorfierar och en som könar. I "Hen" behåller man det ena, men inte det andra. Använde man "den" skippar man båda.
Nachac:
Öh, va, ne. Det är endast tredje person singular som är könade.
jajajajajaja
100 % av dom då.
ordmärkare. du fattar poängen.
Nachac:
Det behöver jag inte, men jag kan se att de har två komponenter, en som antropomorfierar och en som könar. I "Hen" behåller man det ena, men inte det andra. Använde man "den" skippar man båda.
"hen" tar med båda två då "hen" svarar, låt vara avvaktande, på en fråga om könstillhörighet som finns inbyggd i "h*n"-orden, lika mycket som besjälandet. det går inte att betrakta de komponenterna som isolerade företeelser. orden påminner om och åberopar båda två.
Gamlefarbror Pastill: "hen" tar med båda två då "hen" svarar, låt vara avvaktande, på en fråga om könstillhörighet som finns inbyggd i "h*n"-orden, lika mycket som besjälandet. det går inte att betrakta de komponenterna som isolerade företeelser. orden påminner om och åberopar båda två.
Tycker det svarar lika mycket som "den", eftersom det är ett aktivt undvikande av frågan. Det är inte ordkonstruktionen som är avvaktande, utan utan protesten mot den implicita uppmaningen som normen innebär. Eftersom "hin", av betydelsen "den andre" har funnits tydliggörs det att det finns en pronomenkonstruktion utöver den kring kön.
Nachac:
Tycker det svarar lika mycket som "den", eftersom det är ett aktivt undvikande av frågan.
det svarar på och legitimerar frågan genom att vara ett sånt ord som "han" och "hon", vilket antyder att de är tre olika möjliga värden för en viss parameter, som lyder ungefär "ett subjekt tillhörandes könet: [x]" det är liksom detta som konstruktionen praktiskt betyder. och den konstruktionen stärker könstillhörighetens sociokulturella betydelse. den konstruktionen får ännu mer legitimitet om den också kan användas till förment radikalitet.
Nachac:
Det är inte ordkonstruktionen som är avvaktande, utan utan protesten mot den implicita uppmaningen som normen innebär.
?
Nachac:
Eftersom "hin", av betydelsen "den andre" har funnits tydliggörs det att det finns en pronomenkonstruktion utöver den kring kön.
"hin" har ju något avståndstagande över sig och är inte riktigt ett allmänt personligt pronomen på det sättet (mer jämförbart med "den som") men visst det är ju en poäng. dock har väl det ordet inte använts på ett bra tag nu. språk förändras. "han" och "hon" har sedan länge bildat en tydlig könsdikotomi i anslutning till personliga pronomen. "hen" styrker denna association, som borde motarbetas.
Märkt att jag istället använder "den/denne" mycket...
Gamlefarbror Pastill: det svarar på och legitimerar frågan genom att vara ett sånt ord som "han" och "hon", vilket antyder att de är tre olika möjliga värden för en viss parameter, som lyder ungefär "ett subjekt tillhörandes könet: [x]" det är liksom detta som konstruktionen praktiskt betyder. och den konstruktionen stärker könstillhörighetens sociokulturella betydelse. den konstruktionen får ännu mer legitimitet om den också kan användas till förment radikalitet.
Nej, konstruktionen betyder "ett subjekt".
Han - Hansubjekt
Hon - Honsubjekt
Hen - Neutralt subjekt
Den - Objekt
"Hen" och "den" undviker frågan lika mycket. Det är normen som gör att frågan är implicerad, inte ordkonstruktionen. "Den" är lika mycket ett "ickesvar" som "hen". "Hen" är bildat av en lingvistisk ordstam för aktörer. Den är inte uppbyggd kring kön, utan nämnda distinktion mellan dött objekt och aktivt subjekt. Kön är bihang och inte konstituerande.
Gamlefarbror Pastill: "hen" styrker denna association, som borde motarbetas.
Tycker snarare att den försvagar, eftersom den underminerar behovet av kön för personifiering.
Jag brukar skriva "hen" för jag är jävligt lat.
