Rödingajäveln:
Nja. Kuba är ju absolut inte socialistiskt eller en "arbetarstat" som vissa hävdar. Det är inte arbetarklassen som styr landet. Men sen tycker jag inte man ska överdriva skillnaden mot t.ex. Sverige eller någon annan västerländsk demokrati. Arbetarklassen har inte någon särskilt stor makt här heller. Tittar du på t.ex. arbetsplatserna i Sverige är det ju minst lika mycket diktatur här som där. Men jag föredrar ju absolut som politiskt system den typ av borgerlig demokrati Sverige har mot den partidiktatur Kuba har. Totalitär tycker jag inte är ett särskilt användbart begrepp så därför jag skrev "nja". Det existerar mest för att skönmåla länder som Sverige som på det ekonomiska planet är diktaturer men politiskt har nån slags skendemokrati.Sen anser jag inte att en stat kan vara höger eller vänster överhuvudtaget. Men det är en annan diskussion.
Allright. Tycker själv vänste och höger är luddiga begrepp. En del som säger sig vara vänster verkar stöda en mäktigare stat/ledning, och andra mer eller mindre upplösning av staten och makten åt arbetarna osv. Lite motstridigt.
Manwhore:
Allright. Tycker själv vänste och höger är luddiga begrepp.
En del som säger sig vara vänster verkar stöda en mäktigare
stat/ledning, och andra mer eller mindre upplösning av staten och makten
åt arbetarna osv. Lite motstridigt.
Ja det är väldigt luddigt. Särskilt eftersom folk
hittar på egna versioner av skalan istället för att hålla sig till
originaldefinitionen och efter vissa totala misslyckanden att skapa
kommunism som t.ex. Sovjetunionen och socialdemokratins högervridning.
Sossarna och Vänsterpartiet satte ju igång välfärdsslakten på 90-talet
t.ex., inte de partierna som kallades höger. Jag tycker man istället för
vad de kallar sig själva ska titta på vad de faktiskt gör. Stärker de
arbetarklassens positioner eller inte t.ex?
Rödingajäveln:
Ja det är väldigt luddigt. Särskilt eftersom folk
hittar på egna versioner av skalan istället för att hålla sig till
originaldefinitionen och efter vissa totala misslyckanden att skapa
kommunism som t.ex. Sovjetunionen och socialdemokratins högervridning.
Sossarna och Vänsterpartiet satte ju igång välfärdsslakten på 90-talet
t.ex., inte de partierna som kallades höger. Jag tycker man istället för
vad de kallar sig själva ska titta på vad de faktiskt gör. Stärker de
arbetarklassens positioner eller inte t.ex?
Exakt.
Rödingajäveln:
Ja det är väldigt luddigt. Särskilt eftersom folk
hittar på egna versioner av skalan istället för att hålla sig till
originaldefinitionen och efter vissa totala misslyckanden att skapa
kommunism som t.ex. Sovjetunionen och socialdemokratins högervridning.
Sossarna och Vänsterpartiet satte ju igång välfärdsslakten på 90-talet
t.ex., inte de partierna som kallades höger. Jag tycker man istället för
vad de kallar sig själva ska titta på vad de faktiskt gör. Stärker de
arbetarklassens positioner eller inte t.ex?
Hur ska "makten åt arbetarklassen" fungera i praktiken och samtidigt minska politikernas makt dock? Jag menar sätt och vis är varje arbetare ett konsultföretag som säljer sina tjänster.
Manwhore:
Hur ska "makten åt arbetarklassen" fungera i praktiken och samtidigt minska politikernas makt dock? Jag menar sätt och vis är varje arbetare ett konsultföretag som säljer sina tjänster.
Menar du sätt som arbetarklassens makt kan utökas idag eller hur ett samhälle där arbetarklassen styr skulle se ut? Är ju lite olika frågor. 
Rödingajäveln:
Menar du sätt som arbetarklassens makt kan utökas idag eller hur ett samhälle där arbetarklassen styr skulle se ut? Är ju lite olika frågor.
Både och.
Manwhore:
Både och.
Det långsiktiga målet för en socialist är ju arbetarnas övertagande av produktionsmedlen och hela samhället. Det skulle t.ex. kunna innebära demokratiskt styrda arbetsplatser utan chefer (eller där cheferna är underställda kollektiva beslut) och utan någon företagsägare som tjänar pengar på de anställdas arbete. På en mer samhällelig nivå skulle det ju också leda till att man producerar det människor efterfrågar och behöver istället för att producera för att göra vinst. Branscher som t.ex. reklam, försäljning och dylikt skulle bli överflödiga och det totalt minskade samhälleliga arbetet skulle göra att man kan dela på de jobb som finns kvar. Alla skulle alltså kunna jobba mindre, till bättre villkor och själva vara med och styra över sitt arbete och sin arbetsmiljö.
Lagstiftning och annat på den mer politiska nivån skulle ske genom en demokratisering där beslut tas gemensamt, genom t.ex. folkomröstningar. Med dagens teknik är det ju möjligt att ha folkomröstning om alla beslut och lagändringar tack vare internet. Eller så kan det organiseras genom lokala råd i bostadsområden där man gemensamt beslutar om saker. Frågor på högre nivå kan man utse representanter till, osv. Dagens parlamentariska system skulle alltså ersättas med ett direktdemokratiskt system i någon form.
Själva grunden är att vi själva ska bestämma över våra liv. På våra arbetsplatser, i våra bostadområden, osv.
Hur man rent konkret kan jobba för detta finns såklart tusen olika sätt. I många bostadsområden finns lokalorganisationer som kämpar för de boendes talan t.ex. Megafonen i Husby, Linje 17-nätverket, Pantrarna i Göteborg och Malmö, m.m. Det är ett sätt att ta makten över sina områden. På arbetsplatser kan man organisera sig tillsammans med sina arbetskamrater i fackföreningar och därigenom kräva makt och inflytande. 8-timmars arbetsdag, allmän rösträtt, m.m. är ju något vi arbetare tvingat till oss genom facklig kamp t.ex. Sen finns det ju fildelning, gratis kollektivtrafik och annat folk kämpar för som ökar arbetarklassens makt. Ju färre saker du behöver betala för desto mindre beroende blir du av sälja din arbetskraft för att överleva. Man kan säga att alla områden där det finns några som äger och några som inte gör det är konfliktytor där det finns en kamp mellan olika klassers intressen.
Rödingajäveln:
Det långsiktiga målet för en socialist är ju arbetarnas övertagande av produktionsmedlen och hela samhället. Det skulle t.ex. kunna innebära demokratiskt styrda arbetsplatser utan chefer (eller där cheferna är underställda kollektiva beslut) och utan någon företagsägare som tjänar pengar på de anställdas arbete. På en mer samhällelig nivå skulle det ju också leda till att man producerar det människor efterfrågar och behöver istället för att producera för att göra vinst. Branscher som t.ex. reklam, försäljning och dylikt skulle bli överflödiga och det totalt minskade samhälleliga arbetet skulle göra att man kan dela på de jobb som finns kvar. Alla skulle alltså kunna jobba mindre, till bättre villkor och själva vara med och styra över sitt arbete och sin arbetsmiljö.Lagstiftning och annat på den mer politiska nivån skulle ske genom en demokratisering där beslut tas gemensamt, genom t.ex. folkomröstningar. Med dagens teknik är det ju möjligt att ha folkomröstning om alla beslut och lagändringar tack vare internet. Eller så kan det organiseras genom lokala råd i bostadsområden där man gemensamt beslutar om saker. Frågor på högre nivå kan man utse representanter till, osv. Dagens parlamentariska system skulle alltså ersättas med ett direktdemokratiskt system i någon form.
Själva grunden är att vi själva ska bestämma över våra liv. På våra arbetsplatser, i våra bostadområden, osv.
Hur man rent konkret kan jobba för detta finns såklart tusen olika sätt. I många bostadsområden finns lokalorganisationer som kämpar för de boendes talan t.ex. Megafonen i Husby, Linje 17-nätverket, Pantrarna i Göteborg och Malmö, m.m. Det är ett sätt att ta makten över sina områden. På arbetsplatser kan man organisera sig tillsammans med sina arbetskamrater i fackföreningar och därigenom kräva makt och inflytande. 8-timmars arbetsdag, allmän rösträtt, m.m. är ju något vi arbetare tvingat till oss genom facklig kamp t.ex. Sen finns det ju fildelning, gratis kollektivtrafik och annat folk kämpar för som ökar arbetarklassens makt. Ju färre saker du behöver betala för desto mindre beroende blir du av sälja din arbetskraft för att överleva. Man kan säga att alla områden där det finns några som äger och några som inte gör det är konfliktytor där det finns en kamp mellan olika klassers intressen.
Finns/har det funnits nåt land där det funkat så?
Manwhore:
Finns/har det funnits nåt land där det funkat så?
Har ju i perioder upprättats kommunistiska samhällen genom historien men de har ofta slagits ner av stater. Pariskommunen och de anarkistkontrollerade områdena under spanska inbördeskriget är t.ex. två exempel på områden där arbetare tog över produktionen. I Spanien gick man i vissa delar så långt att man avskaffade pengar och hela staden styrdes genom fackföreningen. Finns en kommunistisk by i Spanien nu som heter Marinaleda. Går att läsa om här:
Finns inget helt land som fungerat kommunistiskt och de öar som skapar krossas ganska fort. Men däremot finns det ju allmänningar som fildelning, bibliotek, gratis kollektivtrafik, allemansrätten, m.m. även i vårt land som fungerar enligt kommunistisk princip. Saker som tidigare kostade pengar som blivit gratis och tillgängliga för alla. Och massor av steg mot det har ju tagits genom historien som t.ex. att arbetare tillkämpat sig kortare arbetsdagar, rätt till semester, m.m. Jag tror att det är genom att kämpa för fler allmänningar, fler rättigheter, osv. som man stegvis bygger upp ett annat samhälle och utvidgar arbetarklassens makt i samhället. Facklig kamp, organisering i bostadsområden, kamp för allmänningar, m.m. Genom att bygga upp en motmakt mot borgarklassen och utanför staten skapar man grunden för en revolution (jag tillhör inte de delar av vänstern som tror att man kan skapa socialism genom staten utan ser staten som en del av kapitalismen).
Rödingajäveln:
Har ju i perioder upprättats kommunistiska samhällen genom historien men de har ofta slagits ner av stater. Pariskommunen och de anarkistkontrollerade områdena under spanska inbördeskriget är t.ex. två exempel på områden där arbetare tog över produktionen. I Spanien gick man i vissa delar så långt att man avskaffade pengar och hela staden styrdes genom fackföreningen. Finns en kommunistisk by i Spanien nu som heter Marinaleda. Går att läsa om här:Finns inget helt land som fungerat kommunistiskt och de öar som skapar krossas ganska fort. Men däremot finns det ju allmänningar som fildelning, bibliotek, gratis kollektivtrafik, allemansrätten, m.m. även i vårt land som fungerar enligt kommunistisk princip. Saker som tidigare kostade pengar som blivit gratis och tillgängliga för alla. Och massor av steg mot det har ju tagits genom historien som t.ex. att arbetare tillkämpat sig kortare arbetsdagar, rätt till semester, m.m. Jag tror att det är genom att kämpa för fler allmänningar, fler rättigheter, osv. som man stegvis bygger upp ett annat samhälle och utvidgar arbetarklassens makt i samhället. Facklig kamp, organisering i bostadsområden, kamp för allmänningar, m.m. Genom att bygga upp en motmakt mot borgarklassen och utanför staten skapar man grunden för en revolution (jag tillhör inte de delar av vänstern som tror att man kan skapa socialism genom staten utan ser staten som en del av kapitalismen).
Hur ska det gå till när "arbetsklassen får makten över produktionsmedlen"?
Manwhore:
Hur ska det gå till när "arbetsklassen får makten över produktionsmedlen"?
Men shit gör du en läxa eller
kukoxo:
Men shit gör du en läxa eller
Nej. Ser många som skriver "arbetarklassen ska få makten osv osv" men har aldrig fått det förklarat hur det ska funka i praktiken, och inte heller blivit övertygad om att ett sånt system skulle vara optimalt.
Manwhore:
Hur ska det gå till när "arbetsklassen får makten över produktionsmedlen"?
Det beror ju på. Vissa socialister tror att det kan ske genom reformer, vissa genom revolution. Jag tycker att vi helt enkelt bara ska ta dem. Att människor på sina arbetsplatser organiserar sig ihop, t.ex. i fackföreningar, och genom facklig kamp tvingar till sig mer och mer inflytande över arbetsplatsen. Tillslut tar vi helt enkelt bara över den. Det är detta övertagande jag tycker är själva revolutionen.
