psykisk misshandel låter väldigt grovt men jag vet exakt varför det blivit så iaf.
People with losses or sexual abuse in childhood and adolescence often develop this type of attachment[11] and tend to agree with the following statements: "I am somewhat uncomfortable getting close to others. I want emotionally close relationships, but I find it difficult to trust others completely, or to depend on them. I sometimes worry that I will be hurt if I allow myself to become too close to others." Skriver dom på Engelska Wikipedia.
Petros Synthea:
Om man bedömer behandlingen utefter dess konsekvenser så är det väl en psykisk misshandel i efterhand?
ja men det faller inom spektrumet för en vanlig svensson-uppväxt så verkar lite mesigt att kalla det så. det är kombination av sårbar personlighet och oförstående bemötande som är orsaken.
ja men det faller inom spektrumet för en vanlig svensson-uppväxt så verkar lite mesigt att kalla det så. det är kombination av sårbar personlighet och oförstående bemötande som är orsaken.
Ja, psykisk misshandel som en konsekvens av okunskap.
Samma för mig.
Jag tycks vara en blandning av de första två: när jag lär känna någon jag gillar och känner mig få kontakt med på ett djupare plan etableras relationen snabbt från min sida och jag känner mig fort bekväm med att vara nära den personen, uppfattar detta som positivt och visar upp ett fritt och djupt och långtgående förtroende, litar på den fullständigt och bekymmersfritt och känner mig trygg i det. Men när väl någon allvarlig kris har inträffat kan jag bli extremt ängslig och osäker, och det kan ta lång tid innan jag känner tillit till att personen tycker om mig och kan slappna av med den igen.
mynona:
Jag tycks vara en blandning av de första två: när jag lär känna någon jag gillar och känner mig få kontakt med på ett djupare plan etableras relationen snabbt från min sida och jag känner mig fort bekväm med att vara nära den personen, uppfattar detta som positivt och visar upp ett fritt och djupt och långtgående förtroende, litar på den fullständigt och bekymmersfritt och känner mig trygg i det. Men när väl någon allvarlig kris har inträffat kan jag bli extremt ängslig och osäker, och det kan ta lång tid innan jag känner tillit till att personen tycker om mig och kan slappna av med den igen.
Känns ju rationellt i alla fall. Beroende på såklart vad du menar med "allvarlig kris".
Anxious–preoccupied
Åh jag älskar att läsa om Bowlbys och Ainsworths aknytningsteorier. Jag har inte haft några anknytningsproblem men har av någon anledning ganska svårt för det som vuxen och skulle nog kunna vara ängslig-upptagen...
