I januari förra året blev min morfar väldigt sjuk och låg inne på sjukhus och i mars förra året dog han. Min morfar och jag har alltid varit väldigt nära, jag har blivit kallad för morfars kämpe och han var den enda som trodde på mig när absolut ingen annan gjort de. Han och mormor har alltid bott några meter ifrån mig, jag brukade rymma dit och vara där väldigt mycket som mindre. Och nu är han borta. De närmar sig ett år sen han dog men jag mår inte bättre eller någonting. Jag skadar mig själv, vill ta livet av mig och allt sånt igen (har varit deprimerad innan men blev friskförklarad) och jag vet verkligen inte hur jag ska ta mig vidare i livet. Jag försöker, jag har sökt nya gymnasium och planerat börja om med livet men alla bara förväntar sig att de ska skita sig igen och jag får inget stöd någonstans, jag blir inte tagen på allvar när jag har berättat för mamma att jag mår extremt dåligt och är rädd för mig själv, hon har sett hur jag skärt mig men inte reagerat. Morfar var så mycket mer än bara min morfar och jag klarar inte detta längre. Vad ska jag göra? Jag är helt desperat men jag har ingen aning om vad jag kan göra, jag jobbade sjukt hårt för att sluta må dåligt efter 5-6 år som deprimerad och nu är jag de igen... jag orkar inte..
Jag har också förlorat en del närstående och när det gäller att komma över dem så glömmer man inte bort men låter tiden ha sin gång. Det du beskriver med depression och självskadebeteenden tror jag däremot inte man ska bara hålla tummarna för går över av sig själv utan jag tycker det finns starkt jävla fog för att du ska söka hjälp.