Lyssnar på morgonpassets podd, ångestar ihjäl mig för veterinärbesök, har onda axlar pga bh och fan och hans moster. MEN I ALLA FALL, morgonpasset i p3 då. De läste upp ett sms från en människa som stolt smsade in om hur hen i en kassakö tagit ett störande barns glass ifrån hen och sagt att hen inte får någon glass eftersom mamman upprepat "är du inte tyst/slutar du inte bråka så får du ingen glass" flera ggr. Jag känner att detta är lite av ett övertramp mot mamman, hur hade ni känt?
VAR TOG POLLALTERNATIVEN VÄGEN??????????????????
den relevanta frågan är väl om ungen slutade skrika.
Ja, på sätt och vis kan jag väll tycka att det ändå var rätt agerat. Det var garanterat något som barnet inte hade väntat sig. Och då det kom från en främmande människa, kan det ju ha fått barnet att tänka till. Och mamman hade garanterat inte tagit ifrån barnet glassen. Då hon upprepat sig många gånger, tycks ju det bara ha varit tomma ord.
Men samtidigt kanske det var lite sådär att hn la sig i.
Hade jag varit föräldern i sammanhanget, hade jag nog blivit mest ställd.
player one:
den relevanta frågan är väl om ungen slutade skrika.
Typ så.
player one:
den relevanta frågan är väl om ungen slutade skrika.
De flesta ungar skulle nog bli rätt chockade och ba what och sedan kanske börja igen, men grejen är ju att någon har gått över huvudet på dig och utan att veta ngt om er så ba nej här ska jag gå in och uppfostra detta barn.
Inför barnfria butiksöppettider så slipper vi den här problematiken.
Jag hade nog blivit så chockad att jag inte reagerat så mycket men känt what detta är ju mitt barn och ska någon disciplinera hen så är det ju jag. Fast ja, det är ju jättestörande med barn som bråkar. Men å andra sidan, folk ignorerar ju bråkiga alkisar överallt och låter dem bete sig hursomhelst. Dock är det väl en säkerhetsfråga och ungar ska ju läras upp, men det är ju föräldrarnas jobb, om de klarar av det.
Som förskoletant så är jag ju van vid att disciplinera andras barn så jag hade kanske sagt ngt ändå. Gick förbi en kiosk där små ensamma barn klättrade på ett räcke med lagom nice fallhöjd. Sade åt dem att det var farligt att göra så då de kunde göra illa sig rätt illa. De hoppade genast ned.
De flesta ungar skulle nog bli rätt chockade och ba what och sedan kanske börja igen, men grejen är ju att någon har gått över huvudet på dig och utan att veta ngt om er så ba nej här ska jag gå in och uppfostra detta barn.
Jag kan dra en parallell om en liknande händelse från min egen barndom. Det här måste ha varit någonstans i mitten av 90-talet. Morsan hade släpat med mig in i en klädaffär då hon skulle handla kläder. Jag sprang runt och gömde mig bland kläderna och larvade mig, självklart utan lyssna på att morsan sa åt mig att sluta upprepade gånger. Slutligen kom en helt random tant och sa att slutar jag inte springa runt, kommer jag att få följa med henne hem istället för med min mor.
Ja, nog fan funkade det. Jag vågade inte annat.
Så om det funkar, är det nog inte helt fel.
hade nog blitt lite irriterad och känt att "mind your own fucking business" fast när jag tänker efter själv så hade jag nog förstått att hen blev irriterad på mitt bråkiga barn. fast finns nog bättre sätt att bemöta det på!
loquor: fast finns nog bättre sätt att bemöta det på!
Vad tycker du hade varit ett bättre tillvägagångssätt?
Tjohej:
Vad tycker du hade varit ett bättre tillvägagångssätt?
skoja till det lite mer, inte va så angripande. det är ju förfan ett barn.
dumt gjort
men dumma UM vill rösta juuuuuuuuu
De flesta ungar skulle nog bli rätt chockade och ba what och sedan kanske börja igen, men grejen är ju att någon har gått över huvudet på dig och utan att veta ngt om er så ba nej här ska jag gå in och uppfostra detta barn.
fast barn är väl inte föräldrars egendom, heller.
Ja, jag vet inte riktigt vad som är det rätta att göra - man kan se det som att inkränkta på föräldern, som har ansvaret för barnet, å andra sidan är föräldrar inte alltid så bra på att hantera sina barn, se bara på hur de vägrar erkänna att deras barn är mobbare - men frågan gäller hur jag skulle reagera om jag såg det hända, så då slipper jag säga vad som är rätt. Jag hade nog reflekterat att det känts lite underligt och civilicuragemässigt och bekäftigt och gammeldags, men hade ungen slutat skrika hade jag blivit lättad och sträkt på mig och fyllt rollen av De Välartade Till Skillnad Från Barnet då det blev min tur hos kassören.