Hej! Jag ska göra ett projekt i skolan och en del av det projektet är att samla texter från människor där de beskriver hur de upplever ångest. Inget är rätt och fel, alla upplever ångest olika. Hade verkligen varit jättesnällt om ni kunde kommentera nedanför med någon/några meningar bara.
som en otrolig växande cancerknöl
känns som att hjärnan är delad i 100 bitar och alla bitar saknar kontakt. 100 tankar på en gång, alla säger emot varann
Det känns som att det kryper i hela kroppen och som att det är flera hundra röster som skriker i huvudet på en och samma gång. För mig leder oftast ångesten till panikångestattacker då min ångest blir så intensiv så det känns som att jag slits sönder inifrån och som att jag ska dö.
Ångest är något av det värsta jag vet. Det kommer som en bomb och en våg av negativa känslor kommer över en. Jag får det oftast på natten och kallar det nattångest. Då man är ensam med sina tankar och måste slåss med sig själv för att inte förlora.
