Asså, historien går inte att förkorta D: det blir fel då men om man inte orkar så räcker det med att läsa det sista stycket.

Dold text: Har en närstående vän som jag kan prata om mycket med, jag och hon kan diskutera precis allt och det är nästan gjort.
Finns en kille som både jag och hon känner (det är lustigt hur jag känner honom, vldigt lustig berättelse) och han är kär i min kompis pga. att hon ofta lyssnar på honom.
Det han även påstår är att han verkligen älskar mitt yttre och mitt inre, jag är dock väldigt sträng mot honom då jag känner att han behöver en sådan person och av den anledningen har han lite svårt för mig.

I torsdags:
Var med den här killen, skulle sova hos honom.
Det börjar med att han är på dåligt humör, berättar massa scener från hans "misslyckade" liv och jag sympatiserar med honom för ungefär första gången. Jag störtbölar.
Därefter får jag honom på bättre tankar.
Innan vi ska sova är han på sitt bästa humör; han är jättegullig mot mig och säger världens finaste saker till mig.
Han börjar prata om ett förhållande mellan oss och då tog jag upp hans känslor för min kompis. Han sa att det är oviktigt och att han är mer intresserad av mig. Jag förnekade och därför blev han småsur och kom på andra tankar.
Efter ett tag lyste han upp och ville plötsligt ha sex. Jag nekade och det var OK för honom - han var övertygad om att det skulle ske natten därpå.
Vi somnade.

Fredag den 13:
Det var bestämt att jag skulle sova hos honom även denna natt.
Jag träffade min vän (hon som jag nämnde i början) och det var skönt, jag hade inte träffat henne på ungefär två veckor.
Vi pratade om bl.a. mina känslor för den här killen. Hon fick veta att jag inte ogillar honom utan tvärtom.
Mot kvällen började min planering förstöras: Jag anade att min kompis ville hänga med till den här killen men jag förklarade att vi 3 omöjligt kan umgås utan att någon blir ledsen. Hon förstod.

Senare den kvällen får jag reda på att killen inte kan, någon annan är hos honom. Jag blir arg, för det är inte första gången han ändrar planer.
Bestämde mig för att vara med min kompis istället.
Vi fixade dricka och under tiden som vi skulle fixa det får jag samtal från killen. Han är upprörd och arg, han vill träffa oss för att skälla ut oss. Jag blir ännu mer förbannad på honom och säger att jag tänker komma hem till honom på natten. Han säger att han vill träffa oss NU men jag förklarar att jag inte vill va med dom två tillsammans. Han förstår inte och jag lovar att ge honom en förklaring face to face under natten.
Efter ca 40 minuter påbörjar jag min första, riktiga fylla.
Ringer honom och han ber mig sluta skratta, fastän jag gråter. Min kompis hör att jag börjar bli riktigt full så hon tar tag i luren och ber honom komma (varför, vet jag inte).
Nu är han alltså påväg och jag sitter och skrattar och gråter i min kompis famn. Hon pratar om att hon vill ligga med honom (lägg märke till att hon har pojkvän). Jag sa ingenting, jag väntade på rätt tillfälle att slå någon.

Han kommer, jag har hunnit dricka mera och vad ser jag efter 10 minuter?
Han ligger ovanpå henne och kysser henne som om hon vore ett föremål.

Saker gick som dom gick. Jag fick all skit och hon gick hem till honom. Jag ringde och mordhotade honom och hör min gråtande kompis i tfnen. Hon gick tillbaka för att vara med mig men läkarna släppte inte in henne.

Vi pratade i tfn dagen efter och han stammade. Han är så himla rädd för mig samt även ledsen för det som hände men jag vet inte om han ångrar sig.
Min kompis ångrar sig dock inte men hon är ledsen över att jag tog så illa upp. Hon blev ledsen av att höra mig gråta så hysteriskt och hon lovade att det inte hände något hemma hos honom. Det tror jag på men endast för att jag blev arg, hade jag inte reagerat hade dom haft sex... Det är sanningen.

Saken är den att ingen av dem hade ångrat händelsen om jag inte hade sett det.
Ska jag vara snäll mot dom båda och låtsas som ingenting eller ska jag bryta kontakten? Finns ju andra sätt att tackla det, kom med förslag. Flippar varje gång jag får bilden av dom i huvudet. Blir galen.