Som rubriken lyder, jag känner ingeting. Har varit såhär i ca 2-3 veckor nu, jag är helt känslokall, känner varken lycka eller nedstämdhet, har ingen aptit mår bara illa av mat, och jag känner ingen empati för någon eller något. Har fått höra på sistone av närstående vänner att jag blivit nonchalant och extremt dålig på att lyssna.
Det känns som att allt bara fortsätter som vanligt, vilket det gör såklart, men som att jag bara är en åskådare och att allt är rätt meningslöst.
Vad ska jag göra?
"Let go your earthly tether. Enter the void. Empty, and become wind." - Guru Laghima
kanske en depression
Alltså, vad som bör göras? Det du beskriver är snarast en attityd utav livsstil. Och det är svårt att ändra på det igenom att ändra en sak... Du verkar vilja få ändring på det hela så tänk tillbaka på om/vad som hänt den senaste tiden som kan ha kopplingar till hur du känner dig. Det går inte för oss att svara konkret på detta tyvärr, det är bara dusjälv som kan finna vägen.
Det verkar dock som att du inte känner någon viss anledning... För att livet ska verka intressant så må man göra intressanta saker.
Troligtvis ett dåligt inlägg men hoppas att du känner dig bättre snart. 
Du skulle kunna fylla i denna självskattning för att testa om du möjligtvis har depression.
MADRS-självskattning Om du får mer än 20 poäng bör du kontakta vården då risken finns att du har en depression.
Har du haft en pressad period innan du började må på det här sättet?
okej
Eller så har du vaknat upp , börjat inse hur folk e mot dig eller så har någon slagit dig i hjärtat jävligt hårt..känner igen mej grovt i din beskrivning!
hur är dina tankar? känner du att de lätt distraheras och att du dagdrömmer mycket? när du samtalar med någon, märks din nonchalans på att du är dålig på att svara och lyssna eller börjar du också att snabbt tala om något helt annat för att dina tankar distraheras?
känslan av att uppleva sig själv som en åskådare och inte kunna uppleva varken positiva eller negativa känslor inför människor och händelser stämmer överens med dissociation och derealisation, som kan uppkomma bland annat efter långa perioder av stress eller ångest. ofta går det inte att göra något för att påskynda återgången till det "normala" tillståndet, utan symtomen försvinner av sig själva först när stressbördan gör det.
här kan du läsa mer:
http://en.wikipedia.org/wiki/Dissociation_(psychology)
http://en.wikipedia.org/wiki/Derealization
kanske du har det lite deppigt...
prova gör något rolig som du inte har gjort på länge.
kanske saker som du inte har vågat göra tidigar
