Jag är en tjej snart 16 år. Har inte haft något förhållande. Det händer ibland att jag gillar en kille och vi börjar lite umgås men när han frågar om jag är ihop med någon då blir jag nervös och försöker hitta något annat ämne att prata.Svarar inte.Även om jag vill bli ihop med honom. Känns som att jag är rädd lite för kärlek.
har du blivit sårad förut?
absolut, medan vår rädsla kan manifestera sig på olika sätt eller visa sig i olika stadier av en relation, har vi alla försvarsmekanismer som vi tror på någon nivå kommer att skydda oss från att bli skadade. de kan skapa en falsk illusion av trygghet, men i själva verket hindrar de oss från att uppnå kärleken.
kärlek kan till exempel få oss att känna oss sårbara, påminna oss om smärtsamma saker i det förflutna, ge oss identitetskriser, få oss att kämpa med underliggande känslor av att vara oduglig och otillräcklig. sedan är det också så att varje gång vi upplever verklig glädje eller känner livets dyrbarhet på en emotionell nivå, kan vi förvänta oss att känna en stor mängd sorg och folk lär sig ofta att trycka undan sina känslor. man kan också oroa sig över att kärleken inte är jämlik, att man lägger olika värde i relationen, samt kan vi känna att kärlek väcker existentiella rädslor.
men det är inte någonting man ska undvika, utan snarare möta. känslor är inte farliga, även om det känns så, och ju mer vi känner dem och bearbetar dem, desto lättare blir dem att hantera. 
absolut, medan vår rädsla kan manifestera sig på olika sätt eller visa sig i olika stadier av en relation, har vi alla försvarsmekanismer som vi tror på någon nivå kommer att skydda oss från att bli skadade. de kan skapa en falsk illusion av trygghet, men i själva verket hindrar de oss från att uppnå kärleken.
kärlek kan till exempel få oss att känna oss sårbara, påminna oss om smärtsamma saker i det förflutna, ge oss identitetskriser, få oss att kämpa med underliggande känslor av att vara oduglig och otillräcklig. sedan är det också så att varje gång vi upplever verklig glädje eller känner livets dyrbarhet på en emotionell nivå, kan vi förvänta oss att känna en stor mängd sorg och folk lär sig ofta att trycka undan sina känslor. man kan också oroa sig över att kärleken inte är jämlik, att man lägger olika värde i relationen, samt kan vi känna att kärlek väcker existentiella rädslor.
men det är inte någonting man ska undvika, utan snarare möta. känslor är inte farliga, även om det känns så, och ju mer vi känner dem och bearbetar dem, desto lättare blir dem att hantera. 
absolut, medan vår rädsla kan manifestera sig på olika sätt eller visa sig i olika stadier av en relation, har vi alla försvarsmekanismer som vi tror på någon nivå kommer att skydda oss från att bli skadade. de kan skapa en falsk illusion av trygghet, men i själva verket hindrar de oss från att uppnå kärleken.
kärlek kan till exempel få oss att känna oss sårbara, påminna oss om smärtsamma saker i det förflutna, ge oss identitetskriser, få oss att kämpa med underliggande känslor av att vara oduglig och otillräcklig. sedan är det också så att varje gång vi upplever verklig glädje eller känner livets dyrbarhet på en emotionell nivå, kan vi förvänta oss att känna en stor mängd sorg och folk lär sig ofta att trycka undan sina känslor. man kan också oroa sig över att kärleken inte är jämlik, att man lägger olika värde i relationen, samt kan vi känna att kärlek väcker existentiella rädslor.
men det är inte någonting man ska undvika, utan snarare möta. känslor är inte farliga, även om det känns så, och ju mer vi känner dem och bearbetar dem, desto lättare blir de att hantera.
absolut, medan vår rädsla kan manifestera sig på olika sätt eller visa sig i olika stadier av en relation, har vi alla försvarsmekanismer som vi tror på någon nivå kommer att skydda oss från att bli skadade. de kan skapa en falsk illusion av trygghet, men i själva verket hindrar de oss från att uppnå kärleken.
kärlek kan till exempel få oss att känna oss sårbara, påminna oss om smärtsamma saker i det förflutna, ge oss identitetskriser, få oss att kämpa med underliggande känslor av att vara oduglig och otillräcklig. sedan är det också så att varje gång vi upplever verklig glädje eller känner livets dyrbarhet på en emotionell nivå, kan vi förvänta oss att känna en stor mängd sorg. man kan också oroa sig över att kärleken inte är jämlik, att man lägger olika värde i relationen, samt kan vi känna att kärlek väcker existentiella rädslor.
men det är inte någonting man ska undvika, utan snarare möta. känslor är inte farliga, även om det känns så, och ju mer vi känner dem och bearbetar dem, desto lättare blir de att hantera.
Ja självkkart. Att visa kärlek innebär att man gör sig sårbar och vem är inte rädd för att vara sårbar egentligen?. Tror dock det handlar mer om en oro/nervösitet över att man ska bli dissad eller att allt ska gå åt helvete. Men brukar försöka tänka att går det åt helvete så vet jag iaf att det inte funkar. Det är bättre att veta än att alltid undra.
