Helt ny här så tänkte dra igång hårt på direkten å låta mina tankar flöda ut  Jag e 16 år å har nu varit med min flickvän i ca 2-3 månader, vilket också är min första riktiga relation förövrigt. Allt e bra å så i stora drag men det är en sak som bara gnager sådär jobbigt som aldrig försvinner ut mina tankar och 2-3 gångee har jag tänkt på det så mkt att jag i stort sätt bara tappar lusten att vara med henne eller någon annan, bara legat i rummet å tagit break från sociala livet typ.

När jag började träffa henne i liksom "dejting" sammanhang eller vad man ska kalla det, var bara vi 2 som tog promenader gick på bio eller liknande blev jag i stort sätt fast i henne och kände rätt snabbt att jag verkligen gillade henne. Vi kanske hade träffats 4-5 gånger i sånna sammanhang tills hon ena gången på kvällen (vi satt och väntade på bussen som skulle ta mig hem) börjar stamma lite smått och försöker förklara att hon gjort något hon ångrat dagen innan (detta var en lördag så alltså hade det hon berättade om hänt på fredagen) till slut kommer hon fram till att hon legat med en kille som jag kännee och umgås med ibland, som hon tidigare sagt till mig tydligt att det bara var en kompis. Hon tilläger snabbt efter "men vi var jättefulla båda två liksom" vilket gör mig ännu mer besviken och rätt sur då hon tror det är någon slags ursäkt. Vid samma ögonblick kommer bussen och jag reser mig bara och kliver på utan att säga något då jag helt klart va chockad å inte riktigt fattade vad som hänt. Under kvällen detta hade hänt hade hon inte heller svarat på mina sms eller liknande, så hon ignorerade mig tydligt.

Jag mådde piss ett antal dagar och pratade inte med henne alls och sket i hennes sms. Till slut så klarade jag inte mer när jag insåg att jag gillar henne för mkt för att bara skita i henne, och vi träffades igen och hon bad om ursäkt men verkade fortfarande inte se det hela som något allvarligt fel hon gjort. Tiden gick och nu ca 4-5 månader efter händelsen tänker jag fortfarande på det. Jag har också fått reda på nu efteråt av en polare som befann sig där kvällen hon bestämde sig för att ligga med den andra killen att dom inte alls var fulla, utan att dom snackat ett tag och inte som polare, och att han som hon låg med efter sexet sagt att han inte ville ha nån relation och hon blivit ledsen pga det. Känner mig som ett kefft andrahandsval som funkade för henne, även om hon visar på alla sätt nu att hon älskar mig och sådant så känns det fortfarande som jag är ett andrahandsval, och jag kan fortfarande inte lita på henne när hon är ensam med sina killkompisar. Jag vill inte vara en sån som blir avundsjuk och ogillar hennes killkompisar, men hon har ju visat tydligt förut att hon är kapabel till att göra sådana saker.

Har inte tagit upp det med henne för jag inte vet hur jag ska säga det, och jag vill inte skapa massa bråk. Speciellt inte nu när det närmar sig alla hjärtans dag å sånt vill jag inte bråka, vet inte hur jag ska handskas med mig själv när mina tankar tar över, känns som jag skuldbelägger mig själv för hela händelsen och går in i någon konstig djup ångest varje gång jag tänker på det. Några kloka hjälpande tankar utifrån kring detta? Älskar henne men klarar inte av ångesten.