Såååååå jag tror genuint att jag håller på att bli galen. Detta kommer att vara svårt att förklara men stay with me.
Jag har samma kropp, men det känns som att jag fått en helt ny hjärna. Jag kan inte relatera till någon av mina minnen. Jag har samma värderingar och allmänna stil men det känns som att jag är en helt ny person. Jag kollar mig själv i spegeln och det känns som att allting faller för jag vet verkligen inte vem jag är.
Det känns som att någon klippt av mitt förflutna och nu är jag bara en lös tråd som hänger och dinglar. Jag gillar inte att känna såhär.
Detta är på en helt ny nivå än någonting annat jag upplevt. Jag var deprimerad och trodde att det var det värste jag någonsin skulle kunna känna, men det här är så annorlunda. Förut var jag iallafall en person.
Allt känns kaos och jag försöker verkligen reda ut det men det är svårt när ingenting känns verkligt och det känns som att jag svävar och att ingenting, inte ens jag själv, existerar. Jag går genom min dag som ingen alls. Det känns som att ingenting kommer kännas normalt igen. Det känns som att jag borde vara någon annan, som att jag ÄR någon annan. Som att jag lånar min kropp, att den inte är min.
Jag var som sagt rättså deprimerad en period, kanske var det min hjärna som till slut bestämde sig för att stänga av och vända ett nytt blad?
Jag vet inte vad som händer eller hur jag ska förklara detta. Jag skulle vilja prata med någon som kan hjälpa mig med det här men detta är ett sånt extremt udda tillstånd att vara i så jag tvivlar på att någon som ej är professionell skulle kunna göra det. Hur får jag tag på en terapeut?
Om någon kan relatera eller vet någon om sånt här, svara gärna för jag vet verkligen inte vad som händer med mig. Tack!
Depersonalisationssyndrom, välkommen till förvirringen.
Kontakta psykiatrin och förklara att du lider av ett dissociativt tillstånd.
Jag har varit depersonaliserad i ca 15 år nu och jag känner mig lite mer separerad från mig själv för var år som går, vänta inte med att göra något åt det.
Det ska jag göra, tack så mycket. Tack.
Det ska jag göra, tack så mycket. Tack.
som jungman säger, det låter som depersonalisation. har också erfarenhet av detta, men, öh, orkar inte riktigt formulera ett genomtänkt svar nu. här kan du läsa:
https://sv.wikipedia.org/wiki/Depersonalisation
https://en.wikipedia.org/wiki/Depersonalization
finns också en del forum på nätet för de som har liknande erfarenheter, ingen jätteovanlig eller superknäpp grej så att säga, och det kan vara skönt att höra att man inte är på väg att bli galen eller förlora sin identitet osv. när det gäller att kontakta vården/en terapeut så är jag mindre optimistisk för de har inte särskilt många alternativ för att hjälpa en, det finns ingen fiffig medicinsk behandling för depersonalisation utan det brukar helt enkelt bara gå över med tiden och hänga ihop med perioder av hög stress. men en terapeut kan förstås alltid vara bra att prata med ändå.
