Hej!
Jag är snart 15 år och mår sjukt dåligt, framförallt pga mina föräldrar. De får mig bara att må sämre än vad jag redan mår.
Jag tränar väldigt mycket och här fått en svacka där (som har varat i ett halvår) så jag går till en idrottspsykolog. Det känns konstigt att prata med någon men vi pratar ju nästan bara om den sporten.
Jag har vänner och så, dock en del som är ganska jobbiga men jag är inte helt ensam direkt. Tyvärr är det nästan ingen som jag vill prata om hur jag egentligen mår för. Antagligen för att det gör ont att prata om det så jag undviker det delvis. Jag mår sämre än vad alla tror.
Är så trött på "society". Allt med media som instagram och följare, märkeskläder märkesväskor och märkessmink. Alla är så jävla rika och får allt de vill. Inte jag.
Jag har i stort sett ingen fritid.
Mest träningar skola sova äta. Knappt nå plugg och kompisar ibland. Känner aldrig att jag verkligen kan göra vad jag vill. Min mamma tjatar mycket på mig att jag är dålig på att ta hand om våra djur, men inte konstigt när man inte hinner göra något annat.
Ingen kommer förstå och det fattar jag men kändes skönt att skriva nånstans...
Vet verkligen inte vad jag ska göra.
Sluta sporta då om det tar upp så jävla mycket tid? Du verkar ju inte tycka att det är kul.
Jag fattar precis vad du menar, och det är inga konstiga funderingar alls. Bara kolla i Stöd & Svar-arkivet så märker du snart att det är många som har liknande tankar.
Du skriver att det känns skönt att prata av dig med en idrottspsykolog, och att det känns skönt att skriva av dig här. Det är ju ett tydligt tecken på att det är viktigt för dig att prata om hur du mår (vilket det nog är för de allra flesta). Du borde nog försöka bejaka det lite mer, ta dig tid till dig själv, försöka hitta fritid (planera in det i din kalender, på samma sätt som du planerar in träningen) och ta dina känslor på allvar.
Om du känner för att få mer tips kan skicka in dina funderingar till någon i vår Stöd & Svar-panel och få svar även där. De som svarar är alla vana vid att stötta unga, både på nätet och offline. Både Föreningen Tilia och Fryshusets Nätvandrare har dessutom stödchatt där du kan få snacka av dig ännu mer. Du ska inte behöva vara ensam med dina tankar och det finns massa hjälp att få!
Måste ställa frågan, tycker du att den sporten du håller på med är kul? är det något du vill fortsätta med? Svaret kanske fanns i inlägget, men kunde dessvärre inte hitta det.
Kanske tolkade det hela helt fel, men om det du vill är att lägga av med idrotten, men inte vågar p.g.a. press från föräldrar så känner jag igen mig i det. Men jag kanske tolkade det hela helt fel.
Välkommen till klubben. Du måste vara motstridig min vän, blanka fan i allt de säger åt dig att du skall göra. Våga vägra, ignorera alla hot. Ja, de kommer att vilja ta dig till psykmottagningar, men oroa dig inte för detta, det är inte du som är psykiskt sjuk!!!!! 🙂
