Hej!
Jag är en tjej på 13 år med ett komplicerad familj. Min familj består av 2 systrar (jag är mellanbarn) och 1 mamma och pappa. Min pappa har typ humörsproblem. Asså ifall vi gör något fel eller käftar emot kan han skrika och hota en med att säga typ "Så här nära är jag att ge dig en box" (en boxning alltså haha), eller typ hota än med sin toffla och ibland om han säger något elakt och jag käftar emot honom kan han bli så arg och kasta ett glas eller en mugg på en. Vi har även ett modersmål och om jag inte pratar det språket hemma så kan han säga "om du pratar svenska en gång till så skär jag av dig din tunga". Vilken förälder säger ens så. Han brukade slå oss när vi var små men som tur har han slutat, eller iallafall så slår han inte än lika ofta. Fast en gång i tiden var han faktiskt snäll, men när hans mamma fick stroke och hans brorsa cancer blev han typ galen och la all sin vrede över familjen. Hursomhelst min mamma är den ända snälla. De ända gångerna hon blir arg är typ efter hon har bråkat med pappa för de brukar 24/7. Och de bråkar över precis allting. Det är lite synd för mamma försöker vara snäll mot pappa och hon ger pappa jätte mycket kärlek men pappa ger inget tillbaks, jag antar att han är en kall människa. Min storasyster som är 18 stör sig på mig skit mycket. Vad jag en gör skriker hon åt mig och säger att jag är ful och trög och att jag har problem. Hennes relation är inte den bästa med pappa men han älskar ändå henne mer än vad han älskar mig, hon är ju trots allt det första barnet. Min lillasyster behandlar mig som skit. Hon är jätte respektlös mot mig och käftar emot mig och om jag inte gör som hon säger så hotar hon att gå till pappa. Och min lillasyster som är 9 år är pappas favoritdotter så om någon är "elak" mot henne så kommer pappa och slår sönder en. Min lillasyster är iallafall bortskämd eftersom hon får allt hon vill tack vare hennes onda skyddsängel pappa. Och när mamma och pappa är borta eller något så är det jag som ska göra alla uppgifter hemma. För tydligen är min lillasyster för liten och min äldre syster är "upptagen" med hennes "plugg" till högskoleprovet. Allt det här började ungefär för 5 år sen och så har det alltid vart. Och ja, det här har påverkad mig. Först så tänkte jag inte så mycket på det men sen började jag bli lika snabbt arg som pappa, jag började förlora min kontroll över mitt humör tack vare att min familj drar mig till nerverna. Jag har även börjat blir mer "deprimerad" om man ska säga så, varje gång jag kommer hem så gråter jag. Jag älskar till och med mina kompisar (som jag har mycket av tack och lov) mer än min familj. Jag vill bara flytta härifrån och asså jag vet inte ens vad jag ska göra. Och är jag mobbad av min familj eller inte? Eller är det bara jag som överdriver lite. Skulle vara sjukt tacksam för svar.