ToxicWithaHintOfSteam:

Bra, skiter väl i dom jävlarna var några år bara genom uppväxten

Jag gillar den kommentaren! 😉    Mobbarna är dom som kommer må dåligt. och vi som är utsatta kommer må bra!

Jag var mobbad och brukade aldrig säga till dom att sluta men jag gjorde det en dag och då slutade dom

blåbäret: jag har varit/är mobbad (hur mår du?)

idag mår jag bra, har lärt mig att inte bry mig lika mkt, men ett tag var det riktigt jobbigt och ibland återkommer de tankarna såklart, är lättpåverkad :/ 

blåbäret: jag har varit

Jag var  mobbad i form av utfryst hela grundskolan, enda fram till jag började 8:an och då bytte skola. Då först blev jag en i gänget. Innan dess ville ingen riktigt ha med mig att göra. Det gick halva grundskolan utan att jag prata med någon i klassen. Ingen ville, liksom. De tittade på mig med en blick av avsmak. Och det är där min sociala fobi har sin grund. Tron att ingen vill ha med mig att göra. Och det lever ju kvar och jag är inte kvitt det.

Det är också därför som jag inte gärna tar kontakt, eller ens hälsar på främmande personer. Jag tar inte första steget. Jag vågar inte.

Tjohej: Det är också därför som jag inte gärna tar kontakt, eller ens hälsar på främmande personer. Jag tar inte första steget. Jag vågar inte.

men det gjorde du med mig  visst är internet och irl olika, men framsteg är det absolut! Du har ju också ett socialt jobb och är rent allmänt en otrolig trevlig och härlig människa  gillar dig! 

Tjohej: ingen vill ha med mig att göra.

det stämmer inte både här och fb (vilket är det enda jag kan uttala mig om, men säkerligen irl också) ser jag människor som bryr sig och tycker om dig, jag är en av dem till exempel 

shatter:

men det gjorde du med mig  visst är internet och irl olika, men framsteg är det absolut! Du har ju också ett socialt jobb och är rent allmänt en otrolig trevlig och härlig människa  gillar dig! 

Tack för dina fina och värmande ord. Du har helt rätt, rakt igenom. Och att jag tog kontakt med dig är inget jag ångrat en enda sekund. Snarare tvärtom! Och jag är så glad att du svarade mig. Jag har jobbet på ungdomsgården + alla vikariat och praktiken att tacka för framstegen. Och FB, till viss del. Men inte att förglömma, alla dom umare som försökt hjälpa! Aw, tack och detsamma till dig! <3Jag gillar verkligen dig. Mycktet! Jag tycker att vi bor så långt från varandra 🙁

shatter: Det stämmer inte både här och fb (vilket är det enda jag kan uttala mig om, men säkerligen irl också) ser jag människor som bryr sig och tycker om dig, jag är en av dem till exempel 

Du har antagligen helt rätt, även här. Men jag inbillar mig man håller upp en trevlig fasad. Att de gör det bara för sakens skull.  🙁 Tack, jag bryr mig om dig med och det är mycket! 

blåbäret: jag har varit/är mobbad

Var mobbad hela mellan och högstadiet. Blev utfryst, kränkt och slagen nästan varje dag. Jag fick bara lära mig att leva med de. Idag är jag inte mobbad men jag har inte direkt någon att umgås med heller. Finns några i klassen men dom vill typ aldrig träffa mig efter skoltid.

shatter:

idag mår jag bra, har lärt mig att inte bry mig lika mkt, men ett tag var det riktigt jobbigt och ibland återkommer de tankarna såklart, är lättpåverkad :/ 

Det är bra att du mår bra, och jag hoppas att det fortsätter i den riktningen. Att inte tänka på det är ju svårt om det verkligen etsat (stavning) sig fast. Men när det återkommer, slå bort dom och försök att tänka på annat. Annat sånt som har positiv effekt på dig! 🙂 

Tjohej: Jag gillar verkligen dig. Mycktet! Jag tycker att vi bor så långt från varandra 🙁

 det är verkligen synd  men nångng får vi se till att ses <3 

Tjohej: Men jag inbillar mig man håller upp en trevlig fasad. Att de gör det bara för sakens skull.  🙁 Tack, jag bryr mig om dig med och det är mycket!

känner igen mig i den tanken faktiskt, tycker det om de allra flesta, blir misstänksam om någon är snäll eller skickar ett sms/fb meddelande utan att vilja veta nånting eller fråga efter hjälp. Försöker stöta bort sådana tankar och det funkar bra med internet vänner, finns ingenting de kan gynna genom att kontakta mig om de inte vill få reda på någonting såklart, men är mkt sällan det händer, så när det gör det är det okej 🙂 å andra sidan funkar det inte när jag kontaktar någon annan, då är det lätt hänt att tänka att de bara svarar för att vara trevlig. 

blåbäret: jag har mobbat/mobbar fortfarande (varför?)

Har mobbat. Var väl dels för att man triggade varandra (gänget man var i) och för att man kände sig bra, stark, cool osv. Men desto äldre jag blev desto vidrigare insåg jag vad jag gjorde var, så slutade. Mår idag bra men ångrar mig såklart, men går inte att göra något ogjort. Har dock bett om ursäkt och lyckades tom bli god vän med en av dem drabbade då vi var rätt lika och hade mycket gemensamt. Stort hjärta har den snubben. Att han förlät mig sådär, och min mobbarkompis. Trodde jag inte. 

Förstår inte heller hur man kan med att mobba andra människor. Jag skulle aldrig i livet få för mig att göra nåt sånt. Och gud ska veta att jag har blivit mobbad/känt mig jävligt utanför, jag hade kunnat acceptera att "bli svag" och mobba andra som jag själv har blivit mobbad, för att känna mig överlägsen, ge igen osv. Aldrig hänt. Varför? Jag har ett samvete. 

Nu talar jag alltså om att mobba helt oskyldiga människor, nån som aldrig har gjort dig nåt ont. Att "mobba tillbaka" (de skyldiga) är helt OK men inte konstruktivt och för knappast något bra med sig förutom att du kanske känner dig lite bättre för stunden. Inte värt.

Mobbning är bland det värsta jag vet. Man kan skylla på allt möjligt, att man själv är rädd för att bli mobbad, att man inte orkar stå emot.. Man kan skylla på precis VAD som helst. Men det finns ingen jävla ursäkt i världen som rättfärdigar ett sådant beteende. Har man ett samvete mobbar man inte. Då är det FYSISKT omöjligt att stå och sparka en annan människa t.ex. Och vad gäller psykisk mobbning.. det gör för ont.

shatter: det är verkligen synd  men nångng får vi se till att ses <3

Absolut! 

shatter:
känner igen mig i den tanken faktiskt, tycker det om de allra flesta, blir misstänksam om någon är snäll eller skickar ett sms/fb meddelande utan att vilja veta nånting eller fråga efter hjälp. Försöker stöta bort sådana tankar och det funkar bra med internet vänner, finns ingenting de kan gynna genom att kontakta mig om de inte vill få reda på någonting såklart, men är mkt sällan det händer, så när det gör det är det okej 🙂 å andra sidan funkar det inte när jag kontaktar någon annan, då är det lätt hänt att tänka att de bara svarar för att vara trevlig. 

Precis. Och med såna tankar är man mer taskig mot sig själv, då de flesta nog ändå faktiskt vill vara ens vän och faktiskt tycker om en på riktigt. Men det är ju tyvärr så lätt att hamna i fel tankar.