distinktionen får du själv göra. inga semantiska diskussioner tack.
Skulle nog uppskatta 70% mentalt, även när det kommer till saker som nikotin/alkohol/koffein eftersom jag gör det mera "för att" än av ett rent kroppsligt sug. Dock när det kommer till saker som föda så är det nog även mest mentalt eftersom ett specifikt sug på något i stort sett alltid står över själva hungerbehovet. Eh.
Så mest mentalt ca 70%
80 mentalt. Är halvt mörbultat för stunden så möjligtvis mer kropp. Fast nej. 80 mentalt och det kroppsliga 20. 100% osugen på livet just nu i alla fall
df rqp: 70 % kropp
Har väldigt regelbundna måltider så är sällan sugen på något emellan.
90-100 % kropp eftersom signalsubstanser styr allt osv.
df rqp: 90 % mental
när jag e hungrig e jag som 1blind pms-häxa
sen när jag öter känns det som om jag inte e blind längre o blir jättemysig
Schism:
90-100 % kropp eftersom signalsubstanser styr allt osv.
men en frågeställning som baseras i någon slags dualism mellan sinne/kropp bör ju besvaras i en sådan kontext, så man kan ju inte hänvisa till att sådan uppdelning är orimlig och sedan ändå välja det ena alternativet. det är väl inte mer fel att hävda att kroppsliga funktioner så som hormoner och signalsubstanser i många fall bör betraktas som sinnliga, och psykologi spelar ju in även om sinnet fungerar på ett substrat av körtlar och annat geggigt kroppsligt.
ps, jag diskuterar semantik hur jävla mycket jag vill.
df rqp: 90 % mentalt
Spontant svar. Jag disciplinerar min kropp med regelbundet födointag just för att slippa hungerkänslor och annat oväsentligt. Är jag sugen på något, som en kexchoklad för att det är gott, så är det mitt sinne som vill ha det och inte min kropp. Vill min kropp ha något mitt sinne inte vill ha är jag inte intresserad, vill mitt sinne däremot ha något så är det bäst för min kropp att den samarbetar