Hej! Jag går i årskurs 8 och har fått i uppgift att skriva en kärleksnovell. 
En novell byggs ju grundligt på Inledning, upptrappning, vändpunkt och avslutning. 

Jag har skrivit en kärleksnovell som kanske är lite mer action än kärlek, men jag gjorde så gott jag kunde!  

Dock kan jag inte få till en vändpunkt!? jag skrev först hela novellen och glömde vändpunkten!! (det viktigaste typ!) så nu vet jag inte om jag ska pressa in en vändpunkt eller lägga till en vändpunkt eller hur jag ska göra!? snälla, hjälp mig!!

Novellen : 

Kriget

Abby hör skottavlossningen och springer för sitt liv bredvid
sin älskade Salem. De springer genom en skog över den vita snön. Det är en
öppen skog och Abby syns klart i sin röda finklänning, hon ångrar sig att hon
inte hade tagit på sig sin vita klänning.

Abby tänker tillbaka på det som har hänt. Det hade varit ett
stort kalas med familj och vänner då deras hus blivit stormat av soldater. När
soldaterna kom blev Abby, som endast är 15, helt förstenad. Salem hade som tur
var reagerat snabbt och tagit Abbys hand och dragit med henne ut genom
bakdörren.
Abbys och Salems föräldrar har varit vänner ända sen hög stadiet, så Abby har
känt Salem sedan hon var liten. De växte upp ihop och Salem, som är två år
äldre, har alltid varit förtjust i Abby. Men Abby hade aldrig varit intresserad
i honom förens hon fyllde 14 då hon helt plötsligt längtade efter att få träffa
honom och bara ville vara nära honom. Hon föll för honom bara några veckor
innan Salem flyttade och sedan dess har de bara kunnat träffas vid stora kalas.
Hon minns hur lyckliga de hade varit hela veckan över att få träffa varandra
igen. Men vårt land var mitt uppe i ett krig och det var väldigt oroligt i
deras familj eftersom Abbys pappa var fiendens ”måltavla”.

De trodde att de var säkra ute på landet men någon måste ha
fått reda på vart de var.
Abby känner sig som en trasdocka bakom Salem då han har mycket längre ben och
springer mycket snabbare än henne. Hon försöker följa med så gott de går men
hennes klumpiga fötter snubblar hela tiden över grenar som ligger gömda under
den heltäckande snön.
Plötsligt saktar Salem ner och dyker in bakom ett vindskydd, han drar snabbt
med Abby och placerar henne i sin famn. Abby som inte kunnat hålla undan
tårarna gråter ut tyst mot Salems axel. De står tyst i några minuter tills de
hör hur någon kommer springandes i snön och ropar på hjälp. Salem drar honom
och Abby närmare vindskyddet och håller andan. Abby kikar ut genom ett litet
kikhål och ser att det är hennes mamma och pustar ut. Hon tittar på Salem och
viskar tyst ”det är bara min ma..” *pang* *pang*, *pang* hon avbryts av tre
skottavlossningar. Abby vänder snabbt blicken till sin mamma igen och hon ser
hur hennes mamma ramlar ihop i snön och hur det snabbt sprider sig en blodfläck
runtom. ”Mamma!” skriker Abby med en ljus röst samtidigt som hon springer ut
ifrån vindskyddet mot sin mamma. Salem springer efter henne och får snabbt tag
i henne och stoppar henne. Men det är försent. Soldaten som sköt Abbys mamma
hade både hört och sett Abby, han laddar om sitt gevär och siktar mot Abby.
Salem lyfter upp Abby bakifrån och vänder dem 180 grader. Skottet avlossas och
Salem blir träffad i armen och ramlar framlänges över Abby. Salem rullar över
på rygg och Abby reser sig upp och antagligen var soldaten för långt ifrån för
att kunna skjuta ordentligt eftersom han ramlar i sitt språng mot dem. Abby
försöker förtvivlat få upp Salem på ben igen då hon märker hans skottsår i
armen. Hon blir förskräckt men samlar sig snabbt och hjälper Salem upp. De
springer så fort de kan men soldaten kommer ifatt dem, han ska precis ta fram
geväret då Salem vänder sig om mot soldaten och tar hans gevär och kastar iväg
det. Abby ser hur Salem slänger bort geväret hon springer dit och ska precis ta
upp geväret när soldaten får upp en kniv som Salem lyckas styra undan.
Olyckligtvis står Abby där och får ett jack i magen.

Salem blir förfärad över de han gjort och puttar soldaten ifrån sig som slår i
huvudet i en sten och svimmar av. Abby darrar och tittar bestört ner på sin
mage som de rinner blod ifrån. Salem ser på Abbys vita ansikte och möter hennes
svarta förskräckta ögon som det börjar rinna tårar ifrån.
Salem omfamnar Abbys runda ansikte med sina händer och torkar bort hennes
tårar. Han kysser henne mjukt och viskar tyst att allt kommer ordna sig. Salem
får syn på tre soldater som kommer springandes mot dem, han drar med sig Abby
ifrån soldaterna och får då syn på en jordkällare som står öppen lite längre
bort. Han ökar farten mot källaren och Abby hinner knappt sätta ner fötterna.
Abby springer in först och sedan kommer Salem. Soldaterna skjuter mot paret och
lyckas träffa Salem i ljumsken. Salem ramlar in i jordkällaren och Abby stänger
dörren bakom honom och förseglar den med en stor träplanka.

I jordkällaren är det minst 15 grader kallt men Abby och
Salem är så uppskakade så de märker knapps av kylan. Salem har satt sig i
hörnet av jordkällaren och trycker hårt på hans sår. Abby ramlar in i hans famn
och Salem sluter sina armar omkring henne. Inte förens de båda sitter stilla så
känner de hur kallt de är och hur tänderna skakar, de båda darrar av kyla och
rädsla.
Salem tar av sig sin kavaj och sedan sin vita T-shirt. Han lägger T-shirten som
ett tryckförband på Abbys mage och kavajen sveper han omkring dem båda som
värme.
Abby börjar snyfta hysteriskt och darrar som ett asplöv.
”Mamma, pappa, mina syskon, alla! Vad kommer hända!? Vart är de?” säger hon
hysteriskt.
Salem håller fast Abby hårdare och hyschar henne ”schh.. såja, det kommer ordna
sig, tänk inte så mycket, det är du och jag nu, det är det enda som spelar
roll. Du är inte ensam, jag finns här och kommer aldrig lämna dig. Såja, lugna
ner dig.” viskar han i Abbys öra.
Hennes snyftningar upphör då hon hör hur soldaterna börjar banka på dörren och
försöker slå in den. De båda inser att dörren inte kommer hålla och sitter tyst
ihop och bara lyssnar på hur soldaterna pratar på ett främmande språk och
försöker bryta sig in.
”Tror du de andra har klarat sig, Salem?”
Salem känner hur hans ögonlock håller på att slås ihop, hans hjärta slår sakta,
han förstår att han har förlorat alldeles för mycket blod. ”Jag vet inte,
Abby.. jag vet inte..”
”Salem, jag känner mig så trött..”

”Det är okej, blunda och slappna av”

”Kommer jag vakna igen?” frågar Abby tyst och sömnigt

”Ja, och då kommer du vara på ett varmt ställe igen”

”Kommer du vara där?”

Salem är tyst ett tag och svarar sedan ”Ja, både jag, din
mamma och alla de andra”

Abby suckar och säger knappt hörbart ”mm.. det låter bra,
lovar du de?”

”Jag lovar”

Salem försöker andas och hålla ögonen öppna men orkar inte,
han kysser Abby på kinden och viskar i hennes öra ”jag älskar dig”.
”Jag älskar dig med”.
Salem ler och somnar in.

”Salem?” viskar Abby men får inget svar. ”Vi ses där.
Godnatt ”.

*******

Är inte den bästa, jag vet! Men jag är inte så bra på noveller ( enligt mig ) så jag satsar inte på jätte höga betyg! vill bara ha gjort det i tid  
Snälla hjälp mig få till en vändpunkt! 

Ni får också jätte gärna ge mig lite kritik på novellen ( KRITIK! inga hat kommentarer på hur dålig den är utan, kritik, säg inte bara att den var dåligt, utan säg gärna vad som var dåligt  ) 

Jätte tacksam för snabba svar! 🙂 
Tack på förhand 🙂