Jag har en fobi. Flera faktiskt, men dem flesta hör inte hit just nu. En av mina fobier är att jag har blivit tvungen att socialisera mig angående en hemsk händelse och sånt. När jag gör det, svarar på alla mina meddelanden och notiser så får jag panik för att jag inte får en direkt svar tillbaka. Jag är introvert, jag vet inte varför problemet finns angående det som introverta personer ogillar. Som till exempel att vara social på Internet.
Det jag vill komma fram till är: Finns det någon som kan socialisera sig med mig, svara hela tiden så jag slipper få min panik under min fobis gång. Det är som världens undergång för mig. Jag är inte paranoid av mig, det är bara så.
Har ni några åsikter om mina taggar, om att dem är t.ex. opassande så är det för att jag inte är bra på att tagga, jag gör det Endast här på Ungdomar.
Ska någon behöva sitta vid sin mobil 24/7 för att du kanske skickar iväg ett sms? Är det inte bättre att du försöker få bort denna fobin istället? Det skulle du kunna be om istället. Fattar inte heller vad du menar när du säger att din fobi är; att du blivit tvungen att socialisera dig om en hemsk händelse.
Beter du dig sådan bara när du/ni pratar om ett visst ämne eller är det så med allting på denna sidan, finns det något som triggar allt eller är det konstant? Fick inte fram hur det var du kan svara på det här istället
Det du begär är inte något fjuttigt, om du begär det från en person så får du förvänta att den personen förväntar samma tillbaka och ärligt talat så låter det bättre än vad det egentligen är.
Om det nu är en fobi (har fobier så du är inte ensam) så ska du undvika att stimulera/göra det värre. Tyvärr så rekommenderar jag och säkert flera andra att du undviker att slutföra detta och försök att utsätta dig för obehagligheten som är i detta fallet att inte få något svar tillbaka. Var envis och lyssna på dig själv bara. Du behöver inte göra mirakelframsteg på en dag precis. Det finns småsteg för en anledning och detta är en av situationerna.
Jag finns här om du vill dela några ord med mig men jag kan säga redan nu att jag inte kommer att svara hela tiden, dvs så fort du har skrivit det. Utan kommer t.o.m vänta medvetet just i denna situationen så att du är medveten om att det är för att du ska må bra och inte jag (fast jag gynnar på det också lite men du förstår nog vad jag menar)
Det kan också vara dålig självkänsla, självbild och självförtroende och det går ofta om inte alltid hand i hand med fobier (talar av personlig erfarenhet)
Lycka till med dina fobier hur du än gör och var inte rädd att va obekväm. Så länge du gör dig själv obekväm och utmanar, hur lite det än är i början så ser jag inte varför du inte skulle lyckas med att övervinna dom.
Jag vet, Mensvärk. Jag är inte alltid bra på att förklara eller att beskriva. Jag vet inte hur jag ska förklara på ett mer förståeligt sätt.
Mariowish: Jag kan inte "bota" en fobi, jag mår bara sämre för att jag på ett märkvärdigt sätt vet att jag förlorar saker och då får jag både panik och ångest. Min hjärna accepterar mig för den jag är, samtidigt som min kropp avskyr mig själv och försöker komma i kongurens med hjärnan när kroppen är "altererad" om att jag är avskyvärd. Jag vet inte hur jag ska förklara, men det känns så.
För att förtydliga: Jag mår dåligt så fort jag mister något dåligt eller positivt. Klarar inte ens av att förlora ett slitet armband.
Du kanske inte kan "bota" på det sättet som du förmodligen syftar på men det är som att säga att man ska bota känslor. Känslor är ingenting som ska botas, dock så kan man bearbeta ångesten och besvären man har. Då fobi är ångest/rädsla så är det bra ide att börja arbeta med din ångest då alla upplever ångest och vissa upplever väldigt mycket av det dagligen och svårt.
Har du ångest och depression så påverkas hela ditt liv, blir du bättre på att hantera din ångesten och depression om du har det så lovar jag dig att du kommer må ett bättre liv. Om du är rädd att det kan vara något annat än det som påverkar dig så se en läkare och få det kollat upp så du kan få ett bra svar om det är något eller inget. Så det är understökat. Om det visar sig att du inte har några sjukdomar som förklarar hur du mår förutom psykiska ohälsan så finns det väldigt många vägar att gå tillväga när och om du behöver hjälp.
Ju yngre du är och ju snabbare du börjar vara ärlig mot dig och försöker hjälpa till så mycket du kan, ju snabbare och smidigare kommer det bli att må bättre under åren.
Förvandla inte det till destruktivitet bara för att det känns lättare och mindre påverkande. Många idag använder alkohol, droger, missbruk för att fly från sina problem (speciellt psykiska besvär då det är så stort) och håller på så tills man är äldre. Sen när den uppenbarelsen väl har kommit för dom om vad man gör för skit och varför man gör så, så händer det ofta sent. Det är aldrig för sent brukar man säga och det är en viss sanning i det. Dock är det väldigt synd att märka det när man är 50+ och har gått igenom största delen av sitt liv och bara kastat bort det i närmsta soptunna.
Du är inte ensam och det finns stöd för dig när du vill ha det. Må inte dåligt om du söker hjälp sent för återigen så är det bättre sent än aldrig, speciellt om man är fortfarande ung och har många år framför sig. Allting jag har skrivit är grundat på att du vill bli bättre, inte sämre. Så du är medveten om att det
Hej! Jag stödjer dig gärna. Fattar hur det känns....
