När jag bodde själv pratade jag med mamma ca en gång i veckan, med pappa typ aldrig. Vi hördes via sms.
Geigerzähler: 2-3 dagar i veckan
hälsar på dom typ varje helg pga bor nära o dom bjuder på mat
+ saknar min familj fett mkt i veckan pga e dålig på att bo ensam
Varje dag. Saknar och älskar dem jättemycket.
Mamma ringer mig varje dag, i snitt, medan pappa ringer mig ett par gånger i veckan men kan hända att det går en eller två veckor utan att han hör av sig, men då får jag typ ett sms om att han undrar vad jag gör och hur jag mår och undrar när han kan ringa (för jag svarar inte alltid). Han ringer inte jätteofta för att han vet att jag har mycket att göra.
Brukar be dem ringa så lite som möjligt (känner mig pressad om jag vet att de ska ringa nästa dag/snart men inte vet när). Ringer själv upp dem om jag vill prata om något ganska viktigt, typ fråga något jag vet att de kan svara på och ibland kan jag ringa mamma om jag vill ha sällskap t.ex. när jag går till affären.
Vet att mina föräldrar saknar mig ofta och de tycker det är ganska jobbigt att jag bor så långt borta och att vi träffas sällan. Känner inte likadant, tycker det är skönt att vara ensam men när jag väl träffar dem blir jag jätteglad och fnittrig.
