*Cringe-alert*
Jag håller på att skriva en text (novell, roman eller något). Jag vill att texten ska vara heart-touching och känslosam som man får tårar, men självaste frågan/problemet är:
Vad ska jag göra för att få det som det ska vara?
Hur ska jag skriva för att den ska bli känslosam?
Mottagaren är alla som läser den och handlar om en person som är easily i min suit. Med det menar jag att personen har flera psykiska ohälsor som depression, ångest, skadebeteenden och självmordstankar med dödsångest. Personen plågar sig själv, har rent tekniskt sätt förlorat sin själ sen tidig ålder, känner inget annat än sorg och liiite ibland irritation, vrede och samt ilska.
Vad berör dig själv? Skriv mycket om hur personen tänker och reflekterar så att man känner empati, där kan du antagligen väva in många av dina egna tankar. Antar att dina tankar är ganska starka och känsloladdade, så använd dig av dom! Använd också mycket beskrivande ord, då blir det lättare för läsaren att måla upp bilder i huvudet och leva sig in i berättelsen. Personligen skulle jag ha skrivit i första person (jag-form) för då tycker i alla fall jag att det blir lättare att skriva om huvudpersonens inre tankar.
Skriv rakt ifrån hjärtat och skit i uppbyggnaden. Sånt löser sig av sig självt när man kommer in i skrivandet!
