God kväll kompisar!
Gav mig själv ett löfte i slutet av 2019 att inte jobba ihjäl mig själv och lära mig att slappna av. Märker att det är väldigt svårt för mig att göra lagom, blir lätt att jag gör för mycket eftersom jag vill så mycket, jag vill visa världen att jag har blivit bättre och göra min omgivning stolt över mig.
Ett exempel på vad jag menar med att jag gör för mycket. Idag har vi en inlämning på en idrottsuppgift om olika träningsformer (konditions-, styrke- och rörlighetsträning) och jag sitter nu några timmar innan och skriver klart. Och det är inte så att jag inte är klar med alla frågor, dvs. har besvarat frågorna, utan jag har bara fyllt ut frågorna väldigt mycket. Ämnet intresserar mig en del, speciellt överträning eftersom jag själv har varit med om det och har därför breda kunskaper inom ämnet. Läraren, som för övrigt inte är den bästa, har skrivit att vi ska besvara frågorna på 2-4 sidor; jag har skrivit drygt 7 sidor.
Jag ser det här som ett väldigt stort problem om jag fortsätter lägga ner så här mycket tid och energi på en enda uppgift som inte kräver så mycket. Jag är rädd att jag kommer bränna ut mig själv igen och falla in i en ond cirkel där jag känner att jag hela tiden måste vara på topp. Det passar bra för mig att det snart är sportlov och kort därefter påsklov. Men problemet är att jag har planerat att plugga även då, Matte C som jag självstuderar i förberedelse till ett programbyte. Jag planerade att göra detta på vinterlovet men blev aldrig av eftersom jag kände att jag behövde vila. Var väldigt besviken på mig själv när jag bestämde mig för att inte plugga någon c-matte under hela vinterlovet, utan enbart plugga lite skolarbete för att upprätthålla studiemotivationen.
Jag vet helt ärligt inte hur jag ska göra. Jag vill kunna slappna av då och då och ta en paus utan att känna mig oproduktiv. Samtidigt är studering något jag tycker om och vill gärna fördjupa mig mer i, jag har så mycket framtidsplaner som jag bevisa för mig själv att jag kan uppnå utan att behöva läsa till eller ta ett återhämtningsår (tänker mellan gymnasiet och universitetet/högskola) Nu när jag inte kan träna så mycket som jag vill känns det som att plugga är det jag måste vara bäst på.
Är mycket tacksam för alla råd ni ger. Uppskattar er som dessutom följer mig genom de trådar jag lägger ut, tack!
//C
Återhämtning är A och O oavsett hur mycket du än vill prestera. Finns många lägen där man efter en mindre vila kommer ha enklare att prestera samtidigt som kvalitén upprätthålls. Måste kännas rent av förjävligt, och jag kan relatera fullt ut. Har själv minimal fritid då jag balanserar jobb tre dagar i veckan, tränar lika ofta och ska hålla uppe betygen på 335 i merit (är 04:a) inför gymnasiet, samtidigt som humöret och allt annat håller på att fallera runtomkring. Mitt hetaste tips är att varje dag ta MINST 1 timma till det du älskar mest, bara för att påminna dig själv om allt gott i livet. Om en fördjupning inom ett visst ämne gör dig glad - gör lite av det under denna timmen. Jag har fallit lite för webdesign och broschyrdesign och vänder mig till det när jag har prestationsångest. Sport är också superviktigt för att hantera stressen och för din koncentration överlag, så försök att prioritera det
jag blev utbränd och jag vet inte hur jag ska förklara det här men en dag vaknade jag och hade ingen motivation alls. Ville bara ligga i min säng och lyssna på musik trots att jag hade prov och inlämningar. Om du blir utbränd är det inte säkert att du kan återhämta dig i några veckor, för vissa tar det flera år att komma tillbaka.
Så du borde ta det på allvar, själv fick jag börja hålla på med sånt som inte hade nåt med "hjärnan" att göra, asså att man inte behöver belasta hjärnan med en massa information etc. Jag skaffade jobb(som barista) och gjorde sånt som jag tyckte va kul. 
Kvantitet är inte ens kvalité, men jaja
du vet att du skryter
Planera dina inläminingar och återhämtningar. Det gör att du aldrig känner skuld över att inte ha gjort något för du vet att du kommer att göra det men inte just nu bara.
