Jag är 16 år och det känns som att jag "övertänker" väldigt mycket. Dethär blir ett lång text men jag hoppas ni orkar läsa endå..

ex.
tänk om jag skulle vara med om en bilkrock idag. Vågar jag fara till stan idag eller kommer bussen krocka. Är det verkligen lönt att köpa de här kläderna eller är det bara dåligt för miljön. Tänk om jorden skulle gå under idag. Kan jag ha på mig de här kläderna på skolan eller kommer alla hata mig då. tänk om en atombomb skulle slå ner i närheten. Tänk om det skulle bli krig.  Kommer jag klara mig i framtiden kommer jag få ett bra jobb en bra familj. Tänk om jag skulle bli sjuk. Tänk om jag skulle dö i förtid. Jag vågar inte tänka på att åka utomlands för jag tänker bara att då skulle jag dö i en flygplanskrasch.

Jag brukar ha svårt att somna eftersom jag tänker som mest just då. Jag brukar tänka ut eventuella händelser t.ex om denhär personen skulle säga såhär, vad skulle jag säga då. Och oftast är det väldigt negativa tankar.
Och varje tanke leder till en annan. Just nu när jag skriver detta är det enda jag kan tänka på "ska jag verkligen lägga upp dethär eller kommer folk att döma mig." 

Har även mycket ångest över skolan, mina betyg osv (går i 9:an). Jag har ju bra betyg men jag är rädd att jag ska sänka dom.  Jag ser även negativt på allt. Ena sekunden tänker jag "åh jag borde åka på bio med en kompis" nästa "fast nej det kostar ju så mycket pengar".

jag som 16 - åring tänker mycket på mina föräldrar och deras hälsa vilket är bra! Men jag oroar mig lite väl mycket. Sedan oroar jag mig över pengar/ekonomi. Min familj har det bra ställt och vi har inte ont om pengar. Men samtidigt är jag rädd att vi ska få det sämre. Min mamma är utbränd och har varit sjukskriven sedan sommarlovet och under hela den tiden har jag varit väldigt orolig över henne. Hon mår bra osv men hon kan bli lite "förvirrad" ibland.

Jag är en sån som även har svårt att lita på folk som jag inte känner. Jag har svårt att skaffa nya "riktiga" kompisar. Jag har aldrig blivit mobbad och jag har många bra vänner som jag också oroar mig över. Några  av mina kompisar brukar lägga upp bilder osv och säga att de mår dåligt (själv gör jag aldrig sånt eftersom jag är ganska privat med mina problem) och jag vill alltid se till så att mina kompisar mår bra!!! Jag brukar stötta dom och jag skulle anse mig själv som en ganska bra problemlösare! Mina kompisar vet förmodligen inte hur jag mår vilket jag inte vill att dom ska göra heller... det blir enklast så. Vill inte att dom ska tycka synd om mig. Sedan så tror jag mina problem inte är  lika "allvarliga". 

jag vet inte vad jag ska göra... jag har pratat med mina föräldrar och de är väldigt "stöttande" om man ska säga så. 
Just nu så känns det som att dethär övertänkandet tar över mitt liv och jag kan aldrig känna mig riktigt glad under en längre tid.  

Skulle vara tacksam för svar!!