Tjena tjena, är en grabb i en liten stad som snart ska fylla 18, tänkte inte berätta min livshistoria utan går rakt på sak. Jag och min tjej har varit tillsammans i ca 6 månader och det har varit en dans på rosor.. allt har varit skit bra och jag har kunnat vara helt ärlig med att säga att jag vill/ville spendera resten av mitt liv med denna människa, hon har känt/känner likadant för mej.
Nu till problemet. Den senaste tiden nu har det varit lite upp och ned från min del med känslor p g a; hon har varit gravid och vi har precis blivit klara med abort, då hennes humör har varit lite sådär har jag varit skeptisk till om hon verkligen ville vara med mig så som hon påstår dagligen. Men detta är inte det riktiga problemet, utan det riktiga problemet är att nu när detta är över och hon har varit lika kär och kramgo som vanligt, har min hjärna liksom ställt om helt. Jag har ingen aning om ut och in när det gäller känslor, och det skrämmer mig.
Jag har alltid känt att hon är den ända jag vill ha och har mått så bra med henne, men nu känner jag att jag skulle lika gärna kunna vara ensam.. fast inte ens det vet jag för när jag tänker så, mår jag dåligt inuti, vet inte om det är för att jag får dåligt samvete för att jag inte känner mig jätte kär i nuläget eller om det är för att jag faktiskt inte vill vara ensam.. allting jag tänker på som har med känslor o göra får mig o känna mig som skit på insidan och bli deprimerad, jag tänker på om jag borde göra slut och mår dåligt över det, jag tänker på att jag vill ta en paus, och mår lika dåligt över det.
Jag vet inte om detta är för att jag har kommit över det nykära stadiet (förälskelsen) eller om jag har tappat känslorna helt och hållet? Hon är en fantastisk jävla människa och vill verkligen inte såra henne på något sätt, men jag kan heller inte tänka såhär hela tiden, någon slags lösning måste jag få till 🙁 Jag vill helst inte göra slut för den tid vi har haft tillsammans nu har varit den bästa tiden i mitt liv, jag vill få tillbaka mina känslor igen! Jag tänker mig bort på om jag skulle sakna henne om hon drog, men det kan jag inte påstå att jag skulle göra.. kanske skulle jag det ändå om vi vore borta från varandra? Vi har varit med varandra så mycket på sistone så man skulle kunna tro att vi bor tillsammans, kan det ha något med o göra att jag inte känner att jag skulle sakna henne? Har jag kommit in i någon slags bekvämlighet? Jag mår så dåligt över att jag känner så som jag gör och det känns som att om jag kastar bort detta skulle jag mista det jag ville ha med henne från början, vilket fortfarande känns ganska aktuellt för mig och hon, eftersom vi har ett väldigt starkt förhållande som bygger på tillit så är vi väldigt ärliga, så jag berättar för henne ofta vad jag känner, hon är helt med på noterna och mår såklart också dåligt över det hela.
Jag vet att man egentligen bara själv kan veta hur man vill ha det, men jag vill höra det från er andra 🙂 Hur låter detta? Hur ska jag gå tillväga? hon betyder så mycket för mig och jag vill verkligen inte göra slut, det skulle såra oss båda, men jag mår samtidigt dåligt över att det känns som jag har tappat en del känslor.
Blir det såhär efter ett tag i alla förhållanden? Går det upp och ner? Jag vet att folk säger att man ska kämpa för ett fint förhållande, men hur vet man om det är värt att kämpa för? Vill även tillägga att jag är nog världens bästa på att överanalysera saker. Jag är sjukt tacksam för alla svar! Tack på förhand.
det går upp och ner i alla förhållanden och det måste inte kännas fantastiskt hela tiden. jag tror inte att det är konstigt att du känner som du gör eftersom ni haft graviditeten att tänka på och sådant tar mycket energi. se till att ha kul tillsammans (och på varsitt håll så att ni får sakna varandra också) och se hur det känns om ett tag
Plus på terrormats råd och jag kan förstärka det med att säga att det är naturligt att känslan av förälskelse har sänkts nu med tanke på att ni har gått igenom en hel del och verkar leva väldigt tätt ihop. Du behöver inte göra det så dramatiskt, säg bara att du behöver lite tid för dig själv, eller ta dig helt enkelt lite tid för dig själv utan att göra någon sak av det. Du kommer att känna om du vill fortsätta förhållandet. Man kan inte fortsätta vara förälskade hur länge som helst, men man upptäcker om man älskar varandra. Ni har gått igenom en del omtumlande känslor iom graviditeten, vilket kräver en del bearbetning som tar känslorna från annat. Ni verkar även ha levt väldigt tätt ihop; och även som par består man ju av två individer, så det är nyttigt att göra saker för sig själv och få lite tid för reflektion och möjlighet att sakna varandra. Du behöver tid för dig själv och sedan upptäcker du nog om du faktiskt älskar henne även om förälskelsefasen har gått över.
