Jag läste Cissi Wallins kolumn i Metro idag och tyckte att hon har helt rätt i det hon skriver.
Vad anser ni?
tycker det är bättre att låta ens framgångar tala än att söka prestige. Resultatet talar högst.
Kudhos: tycker det är bättre att låta ens framgångar tala än att söka prestige. Resultatet talar högst.
Frågan är egentligen varför man har en viss framgång. Är det mest för att man brinner för det man gör, eller är det mest för att man vill bli erkänd, uppskattad, värderad, ärad.
Razor:
Frågan är egentligen varför man har en viss framgång. Är det mest för att man brinner för det man gör, eller är det mest för att man vill bli erkänd, uppskattad, värderad, ärad.
Det är ju olika för alla. Vissa vill bara bli kända, andra har en genuin passion för vad de gör. Går inte att sammansätta alla då det vore rätt provocerande för alla som jobbar hårt.
Typ 3
4, lutar nog mot 5. Vet att det är ohälsosamt i många fall men det är också det som driver och inspirerar mig.
Tycker någon annan att det är bra så är det väll det. Själv har jag svårt att värdera sånt.
time: 4, lutar nog mot 5. Vet att det är ohälsosamt i många fall men det är också det som driver och inspirerar mig.
Känner du inte en hög press på dig med de höga kraven?
Våran värsta fiende är ojämlikhet och fattigdom jävla amatör. (Till hon som skrev krönikan)
-5
jag anser lite att den enda som kan bedöma huruvida något är en framgång eller värdig prestation för mig är jag, och bryr mig således inte så mycket om vad andra tycker. vi har liksom inte en gemensam bedömningsskala.
MarcusKing: Våran värsta fiende är ojämlikhet och fattigdom jävla amatör. (Till hon som skrev krönikan)
Nej, hon vänder sig till sina läsare i Sverige och här arbetar de flesta och har bra livsstandard, och det är relativt jämställt men som hon påpekar driver vi oss in i utbrändhet mycket p.g.a. för höga krav på oss själva.
