Vilket är ni mest benägna att göra? Säga för mycket eller säga för lite?
Tolka frågan som ni önskar.
Beror på situation/person(er). Hahah, men tror alla vet vad jag röstade 
(valde i detta fall; till UM-are)
För lite
skulle nog säga 50/50 mellan alternativen, men sällan till aldrig precis lagom. det står mellan mitt högt värderande av ärlighet och min sociala tafatthet vad som sägs eller inte sägs oftast.
Jag vet inte. Jag tror det kan vara väldigt blandat och beroende på. Vissa gånger, speciellt när jag är bryr mig och är engagerad samt på humör, kan jag prata och utveckla väldigt mycket. Det kan bli på gränsen till en monolog, där jag nästan pratar för mig själv - åtminstone kan det uppfattas så. Vid sådana situationer känner jag mig oftast väldigt öppen och hjärtlig. Då vill jag ge av mig själv och skapa ett emotionellt djupare utbyte med min samtalspartner.
Andra gånger kan jag vara ganska sluten och dunkel; jag säger varken för mycket eller för lite och är reserverad i mitt sätt. Det kännetecknas av att jag sällan går in på detaljer och att jag sedermera talar i generella ordalag. Det kan bli en ganska opersonlig konversation, där jag i otrygghet väljer att avstå från att knyta närmare band.
Summan av kardemumman? Jag har svårt att få en överblick över saken.
Människor kan ta illa upp om man säger för mycket, men de kan även ta illa upp om man säger för lite. Människor tar illa upp hela tiden faktiskt. Hm...
För mkt
kan inte välja.
är antingen allt lr inte
reben: är antingen allt lr inte
denna.
Chibibbi: Summan av kardemumman? Jag har svårt att få en överblick över saken.
154 ord.
du pratar ganska återhållsamt med mig utan att det känns opersonligt, och det är varken för mycket eller för lite vad jag kan bedöma. det är ju när man pratar för mycket som det blir opersonligt, i och med att man blir blind för vad den andra människan tänker!
För mycket.
för lite för jag pratar inte så ofta
