Jag är en tjej på 16 år som har ett problem. Kanske inte är rätt plats att skriva det på men hoppas nån vettig person kan ge mig lite tips. Kortfattat då så har jag mått ganska dåligt i flera år, men ingen depression utan det har gått upp och ner.. Fick visserligen en depressions diagnos för 2 månader sen. Iaf så har jag skadat mig själv (skär mig med en sax i armarna) sen september 2016. Jag slutade typ i oktober men har fått återfall ett par ggr. Går hos psykolog på bup (barn o ungdomspsykiatri) så jag har ju nån jag kan prata med. (Mina föräldrar också såklart men just detta har jag inte berättat) Dom vet att jag tidigare skurit mig men inte att jag gör det fortfarande. Jag försöker verkligen att komma på nåt annat o göra när ångesten blir väldigt stark, men tyvärr blir självskadandet som ett beroende. Jag vill verkligen sluta men samtidigt inte... Ibland tänker jag nån sjuk tanke om att "Vem är jag utan såren på armarna?" Somsagt det låter helt sjukt, jag vet! Finns det nån där ute som är i samma situation? Vet att ingen kan lösa problemet åt mig, utan det gäller ju själv att hitta nån slags inre motivation och kraft för att kunna sluta.
Om du skär dig själv betyder det att du är farlig för dig själv och att du bör låsas in, att vara själv skade benägen är exakt samma sak som att vara själv mords benägen... asså inte för att vara taskig men asså på allvar det är psykopat beteende enligt mig iaf
Lyssna inte på någon som säger att du är psykopat. Det är människor som har skrivit böcker för någonting dem inte kan förklara eller har lösningen på, så dem sätter dig i en påhittad kategori som bara skadar individens syn på sig själv, för dem vet själva inte lösningen.
Börja meditera för att kontrollera dessa tankar och inse att dessa tankar inte är du. Separera dig själv från dem och lär dig observera dem när dem uppstår. Hjälper oerhört med meditation; genom att bli van vid meditation kommer du tillslut lära dig skilja på vem du är, och att tankar bara är något som hälsar på ditt sinne och vandrar vidare förbi. Låt aldrig en negativ tanke underhålla ditt sinne. Du har kontrollen över detta och väljer alltid vilken tanke du vill titta på och inte.
Kom ihåg att tankar är dina verktyg för hur du ser på allt i livet. Ungefär som när man väljer olika färger till glasögonen och ser världen ur vissa färger (därför är det också viktigt med vilka perspektiv du väljer att se på världen också); Det här styr allt. Så välj dem noga och låt aldrig negativa tankar styra ditt liv.
Mina bok källor som jag ofta hänvisar till: Samtal med Gud av Neale Donald Walsch
Jag vet att det är dåligt att göra illa sig själv men samtidigt förstår jag att det är svårt att sluta om man inte ersätter det med något annat. Jag skulle föreslå att du börjar med att byta självskademetod. Klös hellre än att skära med saxen, det ger inte nödvändigtvis permanenta skador.
Sen kan du prova dig fram. För mig hjälpte det att måla ångesten på fri hand, skriva dagbok eller lyssna på musik som synkar med känslorna. Ångest kan man inte trycka undan hursomhelst utan man måste leva ut det. För många hjälper det att motionera också. Så testa att ge dig ut och jogga när ångesten kryper fram.
Försök att träffa nya personer. Nån av dom kanske är den som får ditt liv att bli bra igen (okej vet inget om dehär men bara ett tips)
