Waah! Mitt första inlägg och allt sånt skit, nu kan jag äntligen känna mig cool!

Fast nja, jag är inte alls så cool.. Jag har så jävla många känslor på gång här så det känns som om jag kommer bli tokig snart (om jag nu inte redan är det alltså).

Anyways, jag är kär som fan (tror jag iallafall, jag har aldrig varit kär förut men jag gissar på något sätt att det är såhär det känns)
Jag har alltid önskat att jag ska bli kär i någon och nu när jag väl är det så är det fan nästan det värsta jag varit med om. Jag kan inte slappna av för ens en sekund, jag tänker på honom hela tiden, jag kan inte sluta. Hur fan slutar man?!

Fast nej, jag vill inte sluta bli kär, det är samtidigt en underbar känsla. Jag är kär i en som jag indeed vet vem det är, jag har varit med honom, vi har haft intima stunder (TMI?), han har sagt att han gillar mig. Ändå sitter jag här, en dag sen jag kom hem från honom och har inte hört av ett ord från honom sen jag fick en hejdå-puss. Jag är sämst. Det enda jag verkligen tänkte i förväg att jag skulle säga till honom igår var att jag är kär, men mina bollar är obefintliga (både fysiskt och psykiskt, det vill säga, jag är en jävligt feg tjej)

Allt känns så fint nät jag är med honom.. Han rör vid mig så försiktigt, tittar mig i ögonen, pussar på min panna. Jag skulle kunna ligga där bredvid honom i en jävla evighet. Bara ligga där, inte säga något.

Vi träffas inte så ofta, där har vi ett problem.. När vi väl gör det känns det så bra (iallafall för mig), men efteråt är det som om allt upphör, från att hållit kontakt 24/7 så tar det jättelång tid innan jag får ett livstecken. Det gör mig rädd, mitt självförtroende är redan skit och det här gör det sjukt mycket mer skit. Gjorde jag något fel? Var jag för tyst? Förväntade han sig något annat av mig? Vad fan ska jag göra?

Jag vill inget annat än att få kalla honom för min och att han kallar mig för sin. Jag vill inget annat än att säga hur förbannat kär jag är. Men jag vill fan inte förlora honom, jag kan hålla inne mina känslor sålänge jag inte förlorar honom. Men jag kan inte sluta tänka på hur jävla underbart det skulle vara att kunna vara i ett legit förhållande, att veta var vi står. Att veta att han kanske också är kär i mig.

Så vad säger ni, folks? Nu kommer vi nog inte att ses på ett bra tag eftersom jag flytt min kos och pluggar på annan ort. Eftersom jag sumpade min chans att berätta face-to-face så måste jag berätta via sms, för jag har telefonfobi så att ringa går tyvärr inte. Men ska jag berätta?

Ska jag slänga iväg ett sms där jag bara säger att "Hey, jag är kär i dig!" Eller ska jag skicka ett lite mer sneaky sms som till exempel "Vad vill du?"
Jag blir lite galen snart...

(ursäkta för wall of text)