Snart skolstart.. Vilket är kul för många. Något att se fram emot. Men inte för alla. Inte för den som blir utsatt i skolan.
Jag har varit en av dem som gick till skolan med en klump i magen och önskan om att DENNA dag skulle bli annorlunda. Men det blev det inte så länge jag såg ut som jag gjorde: punkare. Jag stack ut ifrån normen. Därför förtjänade jag enligt somliga att varje dag utsättas för glåpord och få saker kastade efter mig. Lappar med hemska budskap uppsatta mot fönstret i klassrummet där jag satt. Folk som ritade på mitt skåp. Äcklade miner. Högstadiet väcker känslor av hat hos mig än idag.
Denna tråd är till för att prata om detta: Mobbning. Är du eller har du blivit mobbad? Hur tacklar man det? Har du någon att prata med? Vad gör skolan? Hur mår du nu inför skolstarten?
Vill passa på att belysa en väldigt bra lista där vi har samlat ställen du kan vända dig till om du känner att du behöver stöd. Det är viktigt att veta: det finns stöd!
Tycker att det är så svårt att definiera. Det är så mycket gråskala och gränsen mellan halvkassa skämt och mobbning är ofta hårfin. Men nä, har nog inte upplevt det riktigt så, har aldrig varit ensam mot alla andra även om andra kanske skulle kalla det mobbning. Sen har jag väl varit (och är) dålig på att ta tag i saker och prata om det med någon så för min del har det mest fått självdö.
rotorblad: Tycker att det är så svårt att definiera. Det är så mycket gråskala och gränsen mellan halvkassa skämt och mobbning är ofta hårfin.
Jo det är i vissa fall väldigt svårt att definiera. Vad som är vad. Kanske man får se mest till sig själv och sina känslor. Om man konstant går runt med jobbiga känslor rörande skolan och människorna där är nog något fel.
rotorblad: aldrig varit ensam mot alla andra även om andra kanske skulle kalla det mobbning
Jag var aldrig ensam! Jag hade mitt gäng. Det hjälpte såklart att ha vänner men det tog ju inte bort mobbningen..
Aga, eller våld löser sådana problem garanterat. Det har inte de flesta förstått än.
sudd: Aga, eller våld löser sådana problem garanterat. Det har inte de flesta förstått än.
Du menar att den som blir mobbad ska ge sig på förövarna eller?
Lounge:
Jo det är i vissa fall väldigt svårt att definiera. Vad som är vad. Kanske man får se mest till sig själv och sina känslor. Om man konstant går runt med jobbiga känslor rörande skolan och människorna där är nog något fel.
Jo, precis. För mig handlade det egentligen inte om skolan, dock. Bara att människor i grupp som är dumma i huvudet och inte förstår vad de har att göra med och inte, typ. 
Skulle nog ändå inte kalla det mobbning.
Lounge:
Jag var aldrig ensam! Jag hade mitt gäng. Det hjälpte såklart att ha vänner men det tog ju inte bort mobbningen..
Det har du rätt i. Men det kan ändå göra det mycket lättare, att folk var på ens egen sida också.
Lounge: Du menar att den som blir mobbad ska ge sig på förövarna eller?
Att hela klassen blir straffad pga mobbning eller bråk.
Jag hängde alltid med de konstiga/mindre coola, men jag lyckades alltid hitta folk jag trivdes med. Blev inte alltid väl behandlad men har alltid varit bra på att bara skaka av mig sånt.
Eller så återinför man uppförandebetyget och/eller helt enkelt får böta för att man inte har tagit sig ansvaret att lära sin avkomma lite vett.
Grät varje morgon jag skulle till skolan när jag var ca 7 år gammal. Sen har mobbningen avtagit och i princip försvunnit
sudd: våld löser sådana problem garanterat.
Nej. Möjligtvis om mobbaren är själv (vilket inte händer i förorten), annars kan det hända att den ringer sina ligistpolare och så har man automagiskt ännu fler fiender. Fighting spirit i all ära, men det fanns inte så mycket att göra när de plötsligt var femton mot en och dessutom hade tillhyggen med sig.
Jag pratade med dem som verkade någorlunda mottagliga, resten ignorerade jag så gott det gick.
Aldrig mobbad, men det var två äldre killar i en skola jag gick i som var taskiga emot "alla", dom såg inte allvaret i det dom gjorde tyvärr ;/
Ger inget exempel på vad dom gjorde emot vissa då det är lite för dramatiskt.
Sålänge en grupp inte straffas kollektiv för mobbningen inom gruppen kommer mobbning fortsätta i all evighet något som är betingat i människans natur. Mobbning försvinner först när "gruppen" tar skada av det genom betyg/stryk och får ta an problemet.
Detta är resultatet av dagens fina individualism. Individualism, eller extrem individualism som det praktiseras idag, kolliderar med människans natur.
Schism: Nej. Möjligtvis om mobbaren är själv (vilket inte händer i förorten), annars kan det hända att den ringer sina ligistpolare och så har man automagiskt ännu fler fiender. Fighting spirit i all ära, men det fanns inte så mycket att göra när de plötsligt var femton mot en och dessutom hade tillhyggen med sig.
Mitt första inlägg var vagt vad jag menade egentligen. Citera de andra inläggen.
Nej. Jag var alltid kompis med mobbarna.
