Hej!
Jag har ett smärre problem, jag kan verkligen inte konversera..
Överallt får jag höra "det kommer spontant", "tänk inte så mycket på det så kommer det gå bra" men det kommer inte naturligt för mig. Jag får tvinga mig själv att verkligen tänka ut samtalsämnen, kommentarer och svar. Detta gör naturligtvis att konversationerna ofta blir kortvariga, torra och tämligen tråkiga.
Det har dock inte alltid varit så här, utan det har kommit de senaste åren då jag hamnade i en gymnasieklass som jag verkligen inte matchar, umgänget har dragit ner min sociala förmåga något fruktansvärt.
Så min fråga är; vad pratar man om i vanliga konversationer? Hur blir man en "intressant" talare? Går det att bli spontanare i sitt sätt att prata? Eller är jag ett dött fall?
Tacksam för svar
Jag tror att det har mycket med ens publik och omgivning att göra. Folk som man inte klickar med naturligt är det ganska naturligt svårare att ha en diskussion med. Är man på samma nivå och har en naturlig kemi är det mycket lättare att få flyt i diskussionen. Samma gäller tystnad: är man bekväm med sin omgivning känns det inte obehagligt eller nervöst att sitta tyst heller.
Om du själv tycker att du inte passar i din gymnasieklass så ska du absolut inte se din konversationsförmåga som den är just nu som ett "fel" eller "misslyckande". Du är bara inte i rätt miljö! Jag hade samma sak när jag gick i mitt första gymnasium (bytte sedan) och när jag äntligen kom till en bra klass och fick roliga vänner släppte det helt - och blev en naturlig grej.
Livets stora gåta.
Time; tack för svaret! Hoppas verkligen att du har rätt. Känns skönt att höra att det faktiskt kan lösa sig efter ett umgängesbyte.
Sån är jag med fast tror att det hos mig beror på att jag var deprimerad för några år sen och då tappade jag typ förmågan. Idag kan jag typ bara prata "naturligt" med familjen. Även vänner jag känt länge har jag svårt för att konversera med utan att jag tycker det känns konstigt.
Du konverserar väl med folk utanför din klass också?
