TJENA SMULAN, STÅR DU HÄR & ÄTER KEX? 

Hur mycket man än vill tro att de inte existerar, så är det just det de gör, vilket frustrerar mig som fan.
Jag har exempelvis fått höra uttalanden som:

'Jag är trött på att ses som den sociala, glada typen, en tönt. Jag vill vara någon! Förstår du!?'

Svar: Nej. Det gör jag inte. Att 'Glad, social, färgglatt klädd ska innefatta att man äro en tönt!?' Typ..

'Ja förlåt mig, som faktiskt haft en hyfsat god barndom, med nyktra föräldrar, mat på bordet, kläder på kroppen, en lillebror på väg och en katt vid namn Hans, jag känner mig därmed lyckad och skulle inte tacka nej till att få bli din vän! - Då är du en tönt!?

Än om du istället skulle gräva upp något som:

"Tja, jag rånar av min morsa.. Jag drack min första cider när jag var en sisådär 12,och min oskuld, jesus, den förlorade jag till min 9åräldre, snygga kemilärarvikarie i fjärde klass, min farbror slår mig ibland på käften, ja det var nog allt och inväntar nu mina applåder, babe! - Då är man någon!?

Jag vill säga att 'Ja alla är ju någon!<3' men att man må delas in i fack å ting?
Man vill väl ändå ses som en själv? Inte. en själv + .. ?

Med det sagt så ja, vill jag bringa diskussion.
Är stereotyper viktiga för just dig? Finns/fanns de i din skola/arbetsmiljö?
Kommer vi någonsin kunna komma underfund med dem?

Det finns i flertal, men bara för att man kan, att man äro poll(enallergiker) så kan ändå ställa sig frågan:
Har DU blivit tillgiven en stereotyp i dina dagar, vilken, motivera till just ditt svar!