I slutet av sommaren förra året hade jag hade planerat att börja anstränga mig ännu mer i skolan, få ännu bättre betyg och att allt skulle bli så bra nu när jag skulle få börja i en ny skola, ny klass med endast två vänner från min förra klass + mina närmaste vänner i mina parallel klasser. Men så blev allting bara skit i slutändan.
Redan från början av höstterminen började jag skolka, och när jag väl inte skolkade satt jag med mina två enda vänner som inte direkt heller sköter skolan och pratade bort tiden. Alla lärare, mina föräldrar, vänner och släkt är helt chockade för jag har alltid varit duktig i skolan. Om man jämfört förra årets betyg vårterminen och höstterminen gick jag från minst c i alla ämnen till fem f och resten på gränsen till icke godkänt. Mina föräldrar har gjort allt för att hjälpa mig, de har fixat så att jag fått gå till bup då de märkt att jag blivit en helt annan tjej och att jag inte mått så bra och massa saker men ingenting har hjälpt..
Jag kan inte heller förstå hur det kunde bli så här, jag har aldrig skolkat eller på något sätt misskött skolan och nu sitter jag här och vet inte hur jag ska klara av att ha närvaro alla lektioner en hel dag.
Det känns som att jag tappat bort mig själv helt och hållet. Alla har alltid sagt att jag är en sådan go, snäll, omtänksam, duktig tjej med bra värderingar och jag har alltid försökt vara den bästa versionen av mig själv så att säga. Jag har alltid varit en väldigt pratsam, social tjej som haft lätt för att ha vänner men nu stämmer det inte alls. Nu är jag väldigt reserverad emot dem jag inte känner, mina värderingar har blivit helt andra och jag har blivit så nonchalant till allting.
Jag har ju som sagt bara två vänner i min klass som jag känt i flera år och resten pratar jag inte ens med. Det känns inte så kul att jag vet att de inte tycker om mig, att ingen bryr sig vare sig jag är på lektion eller ens visar intresse av vad jag säger. Jag känner verkligen att jag och i min klass inte går ihop och det suger verkligen, för jag har inte möjlighet att byta klass (och ja jag har redan gjort allt för att få byta klass) och att byta skola är inget alternativ. Det kan nog vara så att jag inte är omtyckt för att jag anses vara en ''värsting'' för att många av mina vänner i min umgängeskrets är lite sådana.. Men grejen är ju att jag inte är någon ''värsting'', jag är jättesnäll och vill alla väl och jag hatar att jag blir sedd som en för att jag umgås med lite sådana människor. De är de enda vännerna jag har och vi har hållit ihop i så många år och jag älskar dem. Men samtidigt vill jag ju lära känna andra nya människor men jag blir ju dömd, alla tror att jag är en helt annan människa än vad jag är på grund av att jag umgås med dem jag umgås med..
Jag hade verkligen tänkt börja sköta skolan nu efter jul men det gick åt helvete, jag har missat en hel del och jag vet inte ens var jag ska börja. Att börja gå på lektionerna utan någon frånvaro skulle ju kunna vara en början men det går inte så bra för att det blivit en vana att skolka. Jag har mindre frånvaro 'än förut men ändå på tok för mycket fortfarande och jag har börjat jobba lite grann men det räcker inte för att få godkänt. Jag känner mig så jävla stressad för det kommer bara mer och mer av allting hela tiden, prov, uppgifter som ska vara inne och allt möjligt. Och det är så mycket grejer att hålla koll på, jag missar hela tiden att plugga till något eller att göra uppgifter eller information om något viktigt.. Till exempel kom jag idag på att jag har ett skitviktigt prov imorgon men jag har inte möjlighet att plugga till det för att jag inte har material hemma då jag varit sjuk hela förra veckan, sedan hade vi en viktig inlämning som skulle vara klar i onsdags men som jag inte ens gjort hälften så mycket av, vi hade en bokrecension som skulle vara inne som jag inte ens börjat med. Det är 100 sådana grejer som jag missar eller inte hinner och det är så jävla skitjobbigt för jag vill inte göra mina föräldrar eller mig själv besviken/besvikna och få icke godkänt den här terminen också.
Jag vill fixa skolan, få full närvaro, få godkänt i alla ämnen men det är så otroligt jävla svårt. Jag kan få godkänt och till och med mer än godkänt om jag börjar anstränga mig lite men det är så himla svårt att komma igång. Speciellt när inte ens vänner är speciellt involverade i skolan alls och man får göra allting på egen hand.. Har ni några tips eller något så får ni gärna skriva det här 🙂 Vet inte om jag lagt tråden i rätt eller fel kategori, osäker på det där.
Förlåt om det blev väldigt långt men jag var tvungen att skriva av mig för att försöka dämpa ångesten inför imorgon lite haha
Gå på alla lektioner, gör ditt bästa.
Annars kan du vänta dig att få betala tillbaka dina misstag trefaldigt.
Skoltrött som jag e e jag kanske inte bäst på att ge tips men min egen åsikt är den att skolan e ganska onödig, om du inte går en praktisk linje i gymnasiet förstås, annars kan jag rekommendera dej att byta till någon lättare linje. För jag antar att du har börjat i gymnasiet 🙂
Har gått i samma fotspår som du. Skulle säga redan nu att jag ångrar mig, , men samtidigt tacksam För att jag har lärt mig annat på vägen. Kan säga redan nu att vissa människor måste nå botten för att sedan nå toppen.
Det ända tips jag har till dig nu är att klara de kurser du har kvar eller skipa vissa kurser, och klara de kursen du har F i. Sen så pluggar du upp betygen på komvux.
Du behöver inte oroa dig över skolan, många är redan föräldrar när de pluggar på universitetet. Har gått på teknisk fysik på uppsala innan jag bestämde mig för att göra någoting annat.
Tänk ut en plan hur du ska göra. Skriv ner den och dina mål. Gör det så konkret som möjligt. Bestäm mellan vilka tider du gör skolarbete på fritiden och resten av tiden du inte är i skolan eller gör skolarbete är du helt ledig och kan då lägga bort all ångest och stress över allt du behöver göra. Att tänka jag behöver fixa allt på en gång och gå och tänka på det 24/7 skapar bara stress och ångest vilket leder till att man inte gör något alls.
Tack så mycket, känns skönt att veta att jag är inte är den enda på jorden som är så här skoltrött eller vad jag nu kan tänkas vara haha. Ni lugnade mig lite grann faktiskt, så nu känns det inte som att jorden går under bara för att skolan inte går så bra just nu och det känns skönt att ha blivit påmind att det alltid finns komvux även om det kanske inte är det absolut roligaste att gå. Det är så jobbigt att alltid ha hört från alla att livet är kört om man inte klarar skolan just nu och till slut tänker man själv så, även om det finns möjligheter att ta igen skolan senare i livet. 🙂