Hej! Under i princip hela mitt liv har jag varit den där blyga personen med få vänner. Under de två sista åren på högstadiet kände jag hur jag ville förändra mitt liv. Jag vaknade, gick till skolan, pluggade, sov. Typ så. Jag var ganska blyg, dock så hade jag några nära vänner som jag inte alls var blyga med. Vi gjorde väldigt sällan något på helger och lov, den största delen av min fritid spenderades hemma. Livet var rätt tråkigt, helt enkelt. Sedan var det dags för gymnasiet. Då hoppades jag på en ny start. Jag lyckades ändra ganska mycket på mig själv under de två sista högstadieåren, tränade bort en del blyghet osv. Nu hoppades jag på ett bättre liv med fler vänner och vänner som faktiskt ville göra roliga saker. Så kom dagen då jag började gymnasiet. Redan efter första dagen kände jag hur fel jag hamnat. Nu är jag här lite mer än två månader senare och jag har bara fått ungefär fyra vänner som jag känner mig hyfsat bekväma med, om man säger så. Visst, fyra vänner är inte så lite, dock så hade jag oturen att komma med några som jag inte riktigt alltid känner att jag passar in med. Och ja, jag tycker om dem väldigt mycket på sätt o vis, de är trevliga och så. Men grejen är den att tre av dem är verkligen inte min "typ". Vi har helt olika intressen och de känns ganska barnsliga ibland. De är typiskt "sitta hemma och plugga på helgerna" personer. Den fjärde personen är dock lite mer min typ, vilken i alla fall känns bra. Dock har jag inte kommit så nära henne ännu.
Men i alla fall, på den senaste tiden har jag börjat känna smått ångest över det här. Mina gamla högstadievänner har kommit jättenära sina nya klasskamrater och går i klasser med bra sammanhållning. De går på fester och hittar på saker nästan varje helg. Jag känner att de håller på att "förlora intresset" för mig, att de har hittat några mycket "bättre" kompisar. Jag avundas så mycket på deras sociala liv just nu. Jag är rädd att jag ska slösa bort min gymnasietid. Att jag ska gå i tre år utan trevliga minnen, fester, pojkvänner och sånt där.
Jag vill snabbt som fan förhindra att jag fastnar i det här livet i 3 år. Det är ju trots allt vännerna man får under gymnasietiden man behåller sen (enligt många), och jag tror inte jag kommer må bra av att leva med enbart de här vännerna under hela mitt liv. Hur ska jag gå till väga för att skaffa fler vänner, vart och hur kan jag skaffa dem ifall vi utesluter min egna klass? Har ni några exempel på hur jag kan komma närmare mina nya vänner på riktigt så att vi kanske kan göra saker utanför skolan också? Börjar bli frustrerad.
Tack till dig som orkade läsa igenom hela tråden!
Du börjar i fel ända, att vilja göra saker pågrund av att andra gör det istället för att du vill göra det är konstigt. Sen verkar det som du har rejäla problem med självförtroendet. Jag rekommenderar att du lyssnar på tal ifrån Mike Chernovich, en inspirerande författare som skrivt om hur man blir mer 'maskulin'.
Jag kan skriva hur mycket som helst om det här. Jag känner igen mig så i det du skriver. Men för mig har det i alla fall hjälpt lite att inte vara så avundsjuk på andra. Inte tänka att alla andra har ett så jätte roligt liv utan värdera ditt eget men framför allt dig själv. Du måste värdera dig själv högt för att andra ska göra det. Sen så råder jag dig att vara öppen och våga prata innan du kommit in i rollen som den som alltid är tyst.
Fråga om de vill göra något, typ gå till gymmet om ni gillar det osv du förstår säkert vad jag menar. Om det visar sej att ni inte passar ihop försök få nya vänner, det är egentligen väldigt lätt att få i gymnasiet bara man har bra självförtroende, något jag inte hade och nu sitter jag här 5 månader efter studenten med nästan inga vänner
