Varför? varför inte? Motivera!! <3
Har svårt att tro på att den finns (i alla dess former).
Har blivit så illa behandlad av människor som har stått mig nära, folk som jag kallade för "vänner" och jag har nu tillitsproblem och social ångest, men bara ibland.
Sen så har jag ju aldrig haft en enda relation heller. Jag tror jag har frågat chans på 4 tjejer i hela mitt liv och jag har alltid fått ett "nej" men de försökte att säga det på ett snällt sätt.
Men jag börjar tvivla på att det ens finns. Och även om den skulle finnas så är det något jag aldrig kan ta del av. Det är så det känns för mig.
Men jag försöker att ge människor en chans, och ibland ger jag dem en andra chans till och med, fastän de inte förtjänar det alls.
Så nej, jag tror inte på kärleken 😐
Kärleken är helt underbart fantastisk när den funkar och är bra. Däremot ett helvete när saker och ting krockar. Är la frågan om hur mycket man vågar chansa och lita på den kärleken man har runt om sig
Personligen har jag tidigare aldrig trott på kärleken förrän nyligen, fast det går inte heller bra utan är bara blir ledsen och besviken (Det fungerar inte).
Så jag vet faktiskt inte.
Antar att du menar himlastormande ickeplatonisk sådan som man ser i filmer? Isf, ja för vissa. Om man har tur. Det är dock aldrig guld och gröna skogar hela tiden i ett förhållande - platoniskt eller inte.
Menar du kärlek i allmänhet, så ja, det också. Sedan kan man ju känna olika stark kärlek och ha olika komplicerade förhållanden till dem man älskar.
N u vet inte jag exakt vad Du TS menar med ''kärleken'' om du menar allmänt eller mellan partners.
Om det är allmänt skulle jag ha röstat nej (då hade jag röstat fel nu isf).
Om du menar kärlek som mellan två personer (då har jag svarat rätt).
Att bli kär och känna kärlek till en annan är ett faktum.
att den finns, ja. Att den skulle innebära något övervägande positivt, nej.
Nej
ja för hoppas alla spirituella självhjälpsgurus har rätt i att det enda som finns egentligen är kärlek
Jag tror jag tror på kärleken jag tror jag tror på sommaren
för att citera lou reed; "i believe in love, and good time music, thatäll satisfy your soul"
kärlek finns, men vägrar, och kan antagligen inte definiera det. är nog därför jag skriver så många patetiska kärleksdikter, både fiktion och baserade på mina erfarenheter.
