2016 började jag prata med en kille. Jag började intressera mig för honom väldigt mycket. Det gick tid, han ville träffas, men av någon anledning (tror jag) att jag inte vågade, visste inte vad han skulle tycka om mig (har inte bästa självförtroendet) och tror att han skulle dissa mig helt enkelt och jag skulle inte klarat av det. Vi träffades första gången någon dag då min kompis och jag hamnade hos hans kompis då vi råkade vara i närheten. Allt var bara jättestelt då han inte sa något, inte ens hälsade han på mig. Det gick mer tid, vi träffades inte men vi skrev väldigt mycket fortfarande. En dag skulle vi äntligen träffas igen men när jag kom iväg så bangade jag och träffade en av mina kompisar istället (kan även säga att han var med en kompis som var väldigt taskig då han kallat mig hora för att jag aldrig dök upp). Han blev sur för att vi aldrig träffades, vi snackade telefon jag sa förlåt och att vi kan ta det en annan dag och det slutade med att han tog bort mig från allt. Vi hade alltså ingen mer kontakt. Jag som jag TROR gillade honom, blev ledsen. Jag blev mycket ledsen, och förvånad för att jag va så pass ledsen eftersom att jag grät... Sommaren gick, han skaffa en tjej. Jag blev lite ledsen först, men eftersom att det gått månader så hade jag kommit över han (tror jag). Men det tog ju tid somsagt. På hösten så var jag på en fest som hans bästakompis var på, jag råkade göra lite saker med honom på fyllan (jag tror jag gjorde det för att jag ville att han skulle få reda på det, göra han svartsjuk eller att han skulle ta kontakt med mig) och det hände killen som jag gillat fick reda på det. Så dagen efter skrev han till mig. Först så skrev skrev vi som vänner då han hade tjej somsagt men med tanke på vårt förflutna så började jag ju smått falla tillbaka för honom. Men den här gången var annorlunda då han hade tjej och vi träffades mer denna gången. Efter ett tag så sa han till mig att han ville göra slut med henne, men att han inte ville det om inte det var säkert att jag ville ha honom (det visar ju att han bara vill ha någon) samt han sa att först när han började skriva med mig var han bara ute efter sex, men att han nu blivit kär i mig. Där blev jag osäker och några dagar senare sa jag gör inte slut med henne pågrund av mig, då han sa nej han hade ändå tänkt göra slut med henne förr eller senare (??). Han gjorde tillslut slut med henne, vi fortsatte skriva, och umgås. Men nu har vi tappat det lite igen då han verkligen visat att han gillar mig men vet inte riktigt för när han gillar mig så vågar jag inte visa hur jag känner själv. Så nu är vi i nutid och för ca 2 veckor sedan ser jag att han börjat umgås med hans ex igen, som han klart och tydligt sa inte ville ha och som jag inte förstår då han sagt att han gillar mig, men ändå ligger med hans ex nu? (Det tar väl tid att komma över om man gillat någon?) Och jag är väldigt svartsjuk, och när han inte skriver lika mycket till mig, så gör det att jag bara vill ha honom.
Vad jag vill med denna text eller vill ha hjälp med är, vad är det som händer egentligen? Är jag kär? Det är som att när han vill ha mig så vill jag inte, men när han väl har någon annan och är lite off så vill jag verkligen ha honom och jag blir ledsen. (Jag har gråtit x gånger över denna killen). Jag vet att det är elakt av mig då han även sagt att han gillat mig och jag svarat med att jag gillar honom tillbaka. Men att jag aldrig har lagt ner den tiden och att jag tror inte jag vågar träffa honom. Men varför vågar jag inte?
Kan även lägga till nu att han alltid vill ses på kvällarna, och det gör att jag ännu mindre kan ses eftersom att han bor själv i en lägenhet och är äldre än mig, och han går inte i skolan. Då jag går i skolan, och bor hemma och kan inte bara gå ut klockan 11 på en vardag.
Kan också säga att på en fest vid nyår träffade jag några kompisar, som (kortfattat) sagt att jag inte ska skriva med honom då han är värsta fuckboy osv..
Jag vet verkligen inte vad jag ska göra. För jag saknar honom och tänker på honom hela tiden, jag är ledsen när jag ser han med andra tjejer.
Tror ni att det bästa är om jag bara... tar bort honom och går vidare. Oavsett hur jag känner? För jag vet inte, gillar jag honom? Men varför vågar jag aldrig träffa honom... varför blir jag ledsen när han inte är här? Jag saknar honom.
Vad är det som händer egentligen???
Jag sårar honom så mycket när jag inte är med honom, men jag sårar mig själv ännu mer. Jag plågas av att jag tänker på honom hela tiden.
Vi kanske är dåliga för varandra? Dåliga för varandra på våra olika sätt?
Men mycket är nog mitt eget fel, varför blir det såhär.
Jag är så ledsen.

(Ledsen om det blev en jävligt lång och rörig text och även om det inte finns något och svara på, så tror jag att jag behöver skriva av mig)

Är tacksam för svar, eller tyckanden, andras åsikter?