Tjena! 

Är relativt ny här så vet inte om jag följer standardformatet eller om det finns någon liknande tråd, isf ber jag om ursäkt.

to the point:
jag är en grabb runt 20 som flyttade hemifrån för att börja gymnasiet ett par år sedan, och till en början fungerade livet hur bra som helst, men sedan drygt ett år tillbaka har jag börjat ifrågasätta meningen med i princip allt. Jag ser inte direkt någon mening med livet, samtidigt som jag är en ”målmedveten person” så jag fortsätter kämpa och väntar på vändningen. 

Det har dock börjat bli allt svårare på sistonne och det kan hända att jag sitter ensam hemma och bryter ihop utan anledning. Utöver det kan jag självklart ha bra och lyckliga stunder, men de är rellativt få och en del mellanrum mellan dem. Det mesta känns monotont och jag har fått problem med att se min plats i sociala sammanhang som annat än en börda för andra. 

Min fråga är då om det är någon annan som känner igen sig och/eller vet hurså man återfinner lyckan och meningen med allt?