nu kommer frågan om hur man är elekast i att möta andra gångtrafikanter
hantera andra som döda ting oförmögna att smarbeta, och sicksacka fram utan att möta någon blick
Tillägg: fast jag möter blickar
Försöker att le ofta men brukar ej få nåt tbx.
läste inte frågan
alternativ 2 har, för att förtydliga, inget med hyfs och empati att göra. detta är pest eller kolera. alternativet att vänligt lämna företräde eller känna av och kanske kompromissa finns ej. alternativ 2 är slalom, gärna med sneda blickar o suckar etc.
man ska välja det som är taskigast/ondast
mpt:hv: hantera andra som döda ting oförmögna att smarbeta, och sicksacka fram utan att möta någon blick
varje dag
Alt 1 tough life
Är nog mer alt 1 än två. Beror dock på. Knuffas inte och väjer ju också. Skyller på att jag är uppvuxen med 1 som inte ens skulle lämna företräde till en hord vilda bufflar.
Blir glad av leenden och ler ibland mot folk pga vill själv bli smajlad åt. Ler och vinkar åt typ alla bebisar och små barn.
så
mpt:hv: hantera andra som döda ting oförmögna att smarbeta, och sicksacka fram utan att möta någon blick
Jag sicksackar mig fram.
mpt:hv: skita i att andra finns och låta dem lämna väg för dig
dom som går rätt på och tvingar en att snurra runt dem i en halvcirkel och att sno åt sig sina allaredan spända axlar ovanför öronen och att vicka åt höger och åt vänster så man förlorar balansen.
är skyldig till nr 2, så vägrar den.
mpt:hv: skita i att andra finns och låta dem lämna väg för dig
det här är elakast. hänsynslösa bufflar.
men själv väjer jag. uppfattar andra som oföränderliga hinder i stil med rörliga lyktstolpar /dylikt
Väjer på gatan, bufflar med armbågarna ut på väg ut ur tåget. Hatar när folk försöker kliva på innan man gått av.
mpt:hv: hantera andra som döda ting oförmögna att smarbeta, och sicksacka fram utan att möta någon blick.
Låter precis som mig på promenad i tätbefolkat område.