Har aldrig haft en kille innan jag fick honom. Aldrig pratat med någon innan heller. Han var min första kyss och allt. Vi har varit tillsammans i 2 år (är fortfarande tillsammans) Det första året bråkade vi mycket och han gjorde slut med mig kanske 10 gånger. Efter inte mer än 2 veckor blev vi alltid tillsammans igen. Men så fort han gjorde slut träffade jag hans bästavän och han höll på väldigt mycket med mig så han fick en kyss till slut. Kände mig tvingad. Vi träffades 1 gång så allt hände på 1 dag, och vi var inte fulla eller något. Det var vanlig dag i stan. Efter det här hänt har jag aldrig mer träffat killen för att jag kände mig tvingad den dagen och ångrar det så mycket.

En annan gång han gjorde slut med mig hände samma sak, med en annan av hans bästa vän. Det var en snabb puss. Han ville bara träffas så jag sa ja för att jag var så ledsen efter han gjort slut. Har inga vänner så kanske kände mig ensam. Men han var också väldigt på mig och sa att han alltid viljat vara tillsammans med mig osv. Kände mig tvingad här också så han fick en snabb puss. Träffade eller pratade aldrig med hans vänner mer för att de var så på.

Efter det när vi blev tillsammans igen så förbjöd han mig prata eller skriva med andra killar, inte ens i skolan.
Jag har aldrig tänkt på att gå ut med någon annan eller vara otrogen på något sett, men varje gång någon snygg kille skriver till mig så har jag svårt att ignorera. Skulle killen vilja ha något mer än vän så skulle jag inte vara otrogen hur snygg, rik och allt dedär han än är! Jag har inga vänner alls så det kanske beror på det? Att jag är för ensam? Om någon snygg kille frågar mig i stan om jag har en kille så kan jag säga att jag inte har det, men det är bara för att fortsätta prata tror jag. Men ångrar mig såfort jag sagt att jag inte har. Alltså jag tänker inte på vad jag säger!! Kan också ge ut mitt nummer till killarna men såfort jag går därifrån så blockerar jag deras så de aldrig kan nå mig. Jag älskar honom verkligen, och aldrig tänkt på att göra slut. Ska jag kanske göra det endå?

varför kan jag inte säga nej från början?